Yeeeesssss! Äntligen lyckades jag sno pappas glasögon!

Förstår inte vad dom pustar om.

Whohooo, jag har börjat cykla nu! Joho, det är faktiskt sant. Jag tycker inte det var alls jobbigt att cykla. Jag förstår inte varför mamma och pappa pustar så mycket... Det var ju bara att sitta där så gick det ju framåt. Och så har jag fått en cykelhatt också. Den är blå och jättefin. Men var är mammas och pappas cykelhattar?

Jag förstår dom.

Igår tog mamma och pappa på sig gummistövlar och regnkläder och så åkte vi (och Bosse och Bosses mamma och pappa) iväg i bilen till ett konstigt ställe. På det konstiga stället fanns ett jättestort rött hus och massa geggamoja. Och så luktade det märkligt. Först så stod vi och väntade och väntade en lång stund. Men sen sa plötsligt dom vuxna "Nu kommer dom! Titta nu Max och Bosse!". Och då kom det massa kossor springande. Mamma och pappa sa att kossorna inte hade varit ute på jättelänge, så att dom skulle bli sååå glada för att komma ut. Det blev dom inte. Inte alls faktiskt. Dom bara gick omkring och lufsade. En del ville till och med gå in igen i det röda huset. Och jag förstår dom. Det var ju apkallt ute! Alltså, jag vet inte vad den där lilla utflykten skulle va bra för. Jag har ju en fin ko hemma som jag kan titta på. Min ko bor inne i mitt rum. Och hon ska aldrig nånsin behöva vara utomhus. Så det så.

Jag tror inte att vi vann...

Jag har varit med i en tävling. Min första. Det var en tävling som hette Vårruset. Fast Lena på mammas jobb sa att det hette Kärringskumpet eller Satmaran... Jag och mamma och några på mammas jobb var ett lag kan man säga. Och så sprang vi runt den där sjön. Eller gick gjorde vi nog mest, för det är tydligen lite jobbigt att springa med vagnen. Det var bara tjejer som var med i det där ruset. Och så jag då. Jag var enda killen faktiskt! Konstigt. Undrar om killar inte kan jogga? Efter en stund kom man i alla fall mål. Och då fick man en medalj. Och en stor kasse mat. Alltså, jag tror kanske inte att vi vann. Fast vi måste ju har kommit rätt så bra eftersom vi fick så mycket grejer... Maten åt vi upp sen hemma hos Harry och Harrys mamma. Så nu har vi bara medaljen kvar. Fast det är ju inte så pjåkigt.