Så typiskt pappa! När jag hade fått en skinnjacka av mormor och morfar, då skulle han helt plötsligt ha likadan. Och när jag fick en keps av mamma, så köpte han också en sån keps. Sån härm-apa. Men jag förstår honom, det är ju egentligen rätt självklart att han vill se ut som jag.
Idag kom min kusin Alma hit! Och hon ska sova här inatt också! I mitt rum! Sen imorgon ska vi till Leo och hans lekplats. Och där ska Alma åka rutschekana med mig, har hon sagt. Åh, det här måste vara den bästa överraskningen på hela sommaren. Nej, nu hinner jag inte skriva mer, för Alma och jag måste gå och öva lite mer på att åka rutschekana. Bäst av alla kommer vi va imorgon!
Vi har ett fint hus och ett fult hus nu. I det fula huset ligger det en massa skräp och brädor på golvet och så är det gult på väggarna och inget riktigt golv. Det är inga möbler där heller, ingen soffa, ingen säng, inga tavlor. Men mamma och pappa envisas ändå med att vi ska sova där inne snart. Och att det ni ser på bilden, är mitt nya rum. "Här inne ska du bo sen Max", säger dom. "Skulle inte tro det", säger jag.
Ja, jag vet att jag redan har ätit frukost. Mycket frukost. Men nu var det ju så att det var leverpastej på min macka. Pappa däremot, han har ost. Så nu vill jag också ha ost! Galen blir jag på er om jag inte får! Ge mig, ge mig, ge mig, ahhhhhhhh!!
Ibland när man går så fort som jag gör, så är det helt omöjligt att se allting som står i vägen. Så då går man in i nåt (oftast är det nåt som mamma och pappa placerat på en helt koko plats). Och ibland när man klättrar upp på saker så fort som jag gör så är det jättesvårt att stå kvar. Och då ramlar man ner. Det gör ont att gå in i nåt och att ramla ner. Ibland kommer det lite vatten i ögonen då. Fast ibland blir jag bara ruskigt arg. Sen efter nån dag, när man tror att allt det onda är borta, då blir det blått där man har slagit sig. Alltså, jag tycker ju om blått och så, fast jag vill ju inte vara blå i pannan. Eller på benet. Och inte går det bort när man duschar heller! Mamma säger att om jag är försiktig, då blir jag inte blå. Hmmmm.... Nej, va fasen, jag är nog hellre blå än försiktig!
