Idag har Rasmus varit här med sin mamma. Mammorna fikade. Jag och Rasmus lekte i babygymet. Jag försöker lära honom hur man tar tag i sakerna och rycker lite i dom. Jag tror han kommer fatta hur man gör snart, men än så länge är han ju så himla ung. En hel månad yngre än jag är han, tänk när man var så liten...

Ensam hemma (nästan)

Igår hände nåt konstigt igen. Det började med att mamma skulle åka och klippa sig. Och det kunde hon tydligen inte göra ensam, hon tog med sig både mig och moster. Jag trodde det var för att mamma behövde råd om hur hon skulle ha håret. Men tydligen var det för att jag skulle kunna sitta och vänta med moster så att mamma kunde klippa sig i lugn och ro. Men det var inte det som var det konstiga. För efter klipperiet, så sa mamma hej då till mig och förklarade att hon skulle på möte. Så jag fick åka bilen hem med moster själv! Och när vi kom hem var inte pappa heller hemma! Så ganska länge var moster och jag hemma själva, såå spännande! Vi busade en massa och tittade lite på tv. Men sen efter en stund kom pappa. Och sen efter en lite längre stund kom mamma också. Dom sa att jag varit sååå duktig! Jag förstår inte riktigt varför det var så duktigt, det var ju bara kul. Och så frågade dom moster om allt gått bra. Hallå, vad tror ni egentligen? Klart det gått bra, så himla oumbärliga är ni faktiskt inte!

Mamma har förresten kortare hår nu, ganska mycket kortare. Så det är liiite svårare att dra i, även om det fortfarande går. Men moster, hon har fortfarande megalångt hår. Åh va jag ska dra nästa gång hon ska passa mig!

Vi har varit på bvc nu, mamma och jag. Hos Magdalena. Förut gick vi alltid till en sjuksköterska som hette Harriet, men hon va så gammal så hon slutade, pension heter det visst. Men Magdalena funkar ju också. Jag väger 6.9 kilo! Och så är jag 65 cm lång! Fast Magdalena drar inte ut mitt ben lika mycket som Harriet gjorde när hon mätte, så egentligen kanske jag är lite längre... Nästa gång vi ska till bvc är det sprut-dags!

Förresten, för en stund sen lyckades jag sparka av mig en av tossorna, inte så dåligt va?

Känns nästan lite tomt...

Det här med strumpor är ju så otroligt puckat. Man kan ju knappt röra sig förrän de trillar av! Mamma och pappa sätter på dom, men så börjar jag leka lite och då vips ramlar dom av igen! Och man behöver förresten inte ens leka, dom glider till och med av när jag sover! Att vara strumptillverkare kan ju inte vara särskilt svårt, dom verkar ju strunta i sitt enda uppdrag, att hålla fötter varma? Men efter tusentals "Men Max, har du sparkat av dig strumporna nu igen!" och "Du måste ha dom på dig, du blir så kall annars" så har mamma och pappa nu gett upp. Idag satte dom på mig nåt dom kallar "tossor" istället. Tossorna liknar nåt som kallas "skor", men dom är mjukare på nåt sätt. Och tossorna är i stort sätt omöjliga att ta av sig. Jag har försökt hela morgonen, jag sparkar och sparkar men det går inte. Och även om strumporna varit väldigt irriterande, så känns det nästan lite tomt... som att ett av mina största nöjen i livet nu har försvunnit... Fast det klart, jag kanske slipper att frysa nu då. För om jag har förstått det hela rätt så är det det man gör när det börjar bli vinter.

Klart man hänger med

Okej, babysittern är bra. Superbra faktiskt. Men det finns nåt som kanske är ännu bättre. Babybjörnen. Jag vet egentligen inte varför dom kallar den babybjörn, eller om den verkligen heter så, för det är ju ingen björn precis. Men strunt samma, den är bra vad den än heter. I babybjörnen kan jag se allt det som dom vuxna ser. Jag kan se vad som finns i lådorna i köket och i det där stora kalla skåpet som dom öppnar när dom är hungriga. Och så kan jag va med och diska och baka bröd. Och vet ni, för några veckor sen hade vi med oss babybjörnen på festival (se bilden här nere). Annars brukar jag ju mest ligga i min vagn när vi är utomhus nånstans, men den här gången kunde jag också titta på allt folk och på den där Christian Kjellvander, eller va han nu hette... Och nu säger mamma att jag snart är stark nog att sitta i babybjörnen med huvudet framåt. Vi testade igår och det var fantastiskt trevligt. Framåtvänd ser jag allt ännu bättre, hurra va bra! Mamma är också glad. Hon säger att när jag sitter framåt så dreglar jag ju på babybjörnen istället för på hennes och pappas kläder. Och så blir det betydligt svårare för mig att dra henne i håret. För det gillar hon tydligen inte heller. Alltså, gud va hon är känslig.

Kan dom inte bara få hänga kvar?

Äpplen, äpplen, äpplen. Överallt dessa äpplen! Flera kassar har vi plockat. Eller mamma och pappa har plockat, jag har mest suttit i vagnen och tittat på. Verkar jobbigt att plocka äpplen. Förstår egentligen inte varför man gör det. Varför kan äpplena inte bara få hänga kvar där uppe i träden? Och varför gör mamma mos av äpplena och lägger moset i burkar? Överhuvudtaget är det här med trädgårdsarbete lite märkligt. Varför måste man städa gräset och växterna och blommorna? Nu till exempel är gräset "för långt", enligt min pappa. Det innebär att han måste köra runt med en maskin på det, så att det blir kortare. Det är väl konstigt?

Inte nog med att jag själv sov en massa igår. Vid 22-tiden drog jag också ner mamma i sömnträsket. Pappa tyckte att vi var aptråkiga.

Stora sovaredagen

Jag kan va världens snällaste bebis. För idag, när jag visste att mamma och pappa ville fixa med en massa saker här hemma, så valde jag att ha en rejäl sovdag. Jag har sovit i tre och en halv timme i sträck. Så länge har jag aldrig sovit innan. Jo, på natten har jag ju gjort det, men inte på dagen. Under den här tiden har mamma och pappa hunnit:
1. Plocka äpplen.
2. Plocka ner de sista plommonen.
3. Flytta en växt till trädgårdslandet.
4. Laga det knarrande golvet i hallen.
5. Köpa grejer att slipa trappan med.
6. Köpa ljung att plantera i en kruka.
7. Äta lunch och dricka kaffe.
Bra jobbat mams och paps. Och så skönt att jag slapp hjälpa till med dom där grejerna, låter ju inte så himla kul direkt. Och nu är jag piggelin igen! Men nu ska vi tydligen ut och gå, så då kanske jag tar mig en liten lur till...

Allt ljus på mig tack!

Idag har varit en bra dag. Först var mamma och jag ute på långpromenad med Jenny och Harry. Och sen var vi på kafé och då var jag och Harry vakna samtidigt. Ganska länge faktiskt. Trevligt var det. Harry är också sådär glad och o-gnällig som jag är, så vi ska nog komma överens.

Nu i eftermiddag har moster och mormor varit här. Det är så bra, för dom har liksom all uppmärksamhet på mig hela tiden. Inte som mamma som bara leker med mig några timmar om dan och sen gör en massa andra saker också. Som just nu till exempel. Nu lagar hon mat. Kyckling tror jag det är. Och då måste jag sitta i min babysitter alldeles ensam. Om en stund ska jag nog börja protestera lite så hon kommer och plockar upp mig. (Jag kan väl också få va med och laga mat!) Och om en stund kommer ju pappa hem. Han har lovat att busa jättemycket med mig ikväll. Som sagt, det är en bra dag det här.

Vad är det som går och går...

Mamma har blivit knasig. Två gånger den här veckan har hon först bytt kläder, tagit på sig några speciella skor och sen har hon kånkat ner mig och babysittern i källaren. Efter det har hon gått upp på den där maskinen som vi har där nere. Hon har tryckt på några knappar och sen har hon börjat springa! Men det konstiga är att hon inte kommer nånvart! Hon bara springer och springer, men kommer inte framåt en endaste meter. Jag tycker nästan lite synd om henne. Mamma verkar dock tycka att det här är en helt okej sysselsättning. Fast hon andas väldigt tungt efteråt och måste till och med duscha. När jag lär mig springa (och det dröjer inte alls länge), då tänker i alla fall inte jag springa på det där bandet. Då ska det gå framåt! Och fort ska det gå. Och då kära mamma, då kan vi nog slänga ut bandet, för då kan du ju springa efter mig istället.

Hahaha hohoho

Igår kväll kunde jag helt plötsligt ett nytt trick. Jag skrattade! Vet inte hur jag gjorde exakt, men det var ett riktigt skratt. Mamma och pappa tyckte i alla fall det var helt fantastiskt. Tänk va lite som krävs för att dom där två ska bli glada...

Idag har Emma varit här. Vilken Emma kan man kanske undra, för det finns ju så många Emmor i min familjs liv. Men det här var Emma B. Eller "Emma med mörkt hår" kan man också säga. Jag gillar Emma, först fick jag en gosig tröja av henne, sen somnade jag i hennes knä. Tröjan ska jag ha när det blir vinter, sa mamma och Emma (hmm, undrar vad vinter är). Men det var inte bara jag som fick present, Emma hade med sig en till mamma också. Och mamma behöver tydligen inte vänta till vintern med att använda sin, orättvist är bara förnamnet!

Rapport från tvättkorgen

"Idag måste vi verkligen tvätta Digas!" sa mamma imorse. "Men mamma, kan vi inte sova istället?" sa jag. Haha, där lurade jag er allt. Det sa jag inte alls. Sova är sååå tråkigt, tycker jag. Tvätta däremot är roligt! "40, 40, 60" säger mamma och lägger kläderna i olika högar. Jag fattar ingenting, mer än att tvätten är mjuk och gosig och luktar gott (i alla fall efter att den varit i den det mamma kallar tumlaren). Och så är det roligt med alla färger och mönster. Att ligga i tvättkorgen och titta på pappas rutiga skjortor och mammas färgglada tunikor kan va bland det bästa som finns! Så nu fattar ni va? Sova=tråkigt. Tvätta=roligt.

It´s my party

Åh va roligt jag hade igår! Jag älskar ju att träffa massa människor och igår var det verkligen smockat med folk här. Fast egentligen var dom inte precis här, utan i en lokal en pytteliten bit bort. Hursomhelst så var dom alla här för att fira mig och att jag fått ett så bra namn. En del som var här kände jag igen, typ faster (bilden), moster, mormor, morfar, farmor, farfar, Alma och Tilda och några till. Men några hade jag aldrig träffat, till exempel min farfars bror och hans familj som åkt över halva Sverige för att komma hit. Det är inte klokt vilken tur jag har som har så bra släktingar!

Först åt vi (fast jag åt senare med mamma såklart). Det var som jag misstänkte, det var dom där grejerna som jag sett mamma, pappa och mormor göra i helgen som var maten. Och så åt dom nåt som hette ostkaka också. Lät läskigt. Men det var grädde till i alla fall och det ser ju ungefär ut som min mat. Nu har vi fullt av nåt som kallas "rester" här hemma. Men tydligen är rester nånting bra, mamma och pappa gillar rester. Att några av min gammelmormors rosenbröd blev över verkar till exempel vara ren lycka för mamma. Tror hon har ätit fem stycken idag.

Och så hade alla med sig presenter. Och även om det var mamma och pappa som öppnade paketen, så var ALLA presenterna till mig. Vet inte hur många det var. Men jag har förstått att tusen är många, så det var nog tusen. Jag fick fina tavlor, en cd med barnsånger, en tallrik och mugg med Mumin på, fina bestick med nallar på, ett halsband och så kläder som det står "Lilla grodan" på, vilket ju är bra eftersom mamma och pappa kallar mig "Lilla grodan" ibland. Och mycket mer.

Mamma och pappa läste också en fin dikt för mig. Det var en text skriven av Peter LeMarc. Jag tror att det är han den där smått deprimerade, flintskallige mannen som mamma och pappa brukar lyssna på. Men den här dikten, som egentligen var en sångtext och som hette "Handens fem fingrar", hade Peter lyckats med mycket bra måste jag säga. Pappa berättade också att min moster Rebecca nu är min fadder, han förklarade varför jag heter Digas i tredjenamn och så var han lite allmänt pinsam och berättade till exempel att det var exakt ett år sen jag blev till. Huuu, kan bli en jobbig uppväxt det här...

Whohoooo

Fest fest fest! Bara för mig mig mig!

Veckans badpojke

Idag har jag nästan inte tid att skriva nåt här. För imorn är det ju namngivningskalas och det är massa att fixa med. Jag vet inte exakt vad det är som ska fixas med, men det är plåtar, pajformar, salladsskålar och flaskor i hela köket, så jag gissar att det har nåt med mat att göra. Och så måste man tydligen bada innan man ska ha fest, det är mycket viktigt. Och inte mig emot. Mmm, så skönt det är att krypa ner i det varma vattnet, självklart med både badolja och badanka i. Och ännu skönare är det när mamma sen virar in mig i en handduk, modell större.

Jahapp, så nu är i alla fall jag redo för partaj. Hur det är med mamma och pappa är mer osäkert, dom har i alla fall inte badat än.

Hur svårt kan det va?

Hemma hos oss hör man rätt ofta någon säga "Var är nappen nu då?" eller "Har vi nån napp med oss?". Hur svårt kan det egentligen va att hålla reda på nåt så viktigt som mina älskade nappar, kan man undra? Men det är det alltså. Bland annat har en napp försvunnit när vi var på fest, en annan har mamma råkat spola ner i toalettstolen (fråga mig inte hur det gick till men det var tydligen mitt i natten och en stor dos trötthet var inblandad). Men nu kan pappa ha hittat lösningen. Han har köpt en napphållare. En jättefin, med små grå elefanter på. Passar väldigt bra ihop med mina nappar, för på dom är det också djur. Min favorit just nu är den bruna nappen med igelkotten på. Man gör så att man klämmer fast nappen i hållaren och sen fäster man hållaren i tröjan. Och voilá! Nu kan nappen inte försvinna. Mycket smart. Och ännu smartare: När man tröttnar på att ha själva nappen i munnen är napphållaren det perfekta substitutet.

Max på Maxi

Puh, äntligen hemma. Vi har varit på Maxi, och även om det låter som en rolig affär (jag tycker namnet Maxi är väldigt bra) så var det inte alls kul idag. Framför allt tog det så himla lång tid. Mamma och pappa skulle handla till min namngivningsfest på söndag och dom skulle ha så ofantligt många saker. Och dessutom behövde de tydligen stanna upp då och då och fundera på hur mycket dom behövde av varje grej (kunde de inte ha gjort det hemma?). Det som också gjorde att det tog längre tid än vanligt är att mamma och pappa självscannar. Det här brukar innebära att det INTE tar så lång tid, att när man kommer till kassan så är det bara och betala och gå ut. Men inte den här gången. För idag blev dom kontrollerade, det vill säga att kassörskan ville se om de verkligen scannat alla varor och inte försökte luras. Så dom fick snällt plocka upp ALLT i vagnen och sen packa i det igen. Två timmar var vi borta. Och jag gnällde faktiskt inte enda gång, även om det var så tråkigt. Okej, två gånger kanske jag protesterade lite, men det var ju för att mamma och pappa var så långsamma.

Nu håller dom på och plockar in alla varor i kylen, både kylen uppe och den i källaren. Åh nej, nu kom dom på att dom glömt köpa tre saker! Nej nej nej, glöm det, aldrig i livet att jag åker med till affären igen! Fast det klart, det är ju viktigt att allt blir bra på festen på söndag. Det är ju trots allt min fest.

Vi en riktig huslig dag här hemma, vi bakar bröd och gör äppelmos. Återigen, surt att man inte kan äta nåt av det. Och till råga på allt måste man ändå vara med och hjälpa till!

Det är stabilt.

Shit va jag är stark egentligen, jag kommer nog snart gå. Eller i alla fall krypa. Eller i alla fall sitta. Min nya hobby är hursomhelst att, när jag sitter i mammas eller pappas knä, resa mig upp (med lite hjälp) och sen stå där och stampa lite. Jag gillar även att stå (också det med lite hjälp) på golvet eller köksbordet.

Igår var vi på fika med föräldragruppen. Sex bebisar var vi, bland annat är det två tjejer som föddes exakt samtidigt och som låg tillsammans i deras mammas mage. Tänk om det vore en till bebis här hemma, konstigt det skulle vara. Sen gick vi en promenad också och på vägen hem sprang vi på Kattis, Gustaf och Perla. Så då blev det en fika till. Gud va vi fikar! Men lite surt att man aldrig får smaka nåt.

Bye bye Superman...

Det är ju bra att jag växer och så. Men det som inte är så bra är att jag så snabbt växer ur mina favoritkläder. Idag tog mamma fram den bruna lådan. Förstod direkt att det betydde att något plagg skulle försvinna ur min byrå igen. Men räknade inte med att hon skulle ta ifrån mig min fina Superman-pyjamas! Mamma och pappa köpte den när jag fortfarande låg i magen. Åhh, den har varit så gosig... Även om jag erkänner att den spänt lite över blöjan senaste nätterna. Och nu ligger den alltså i klädlådan, snyft.

Fast min listiga mamma har tydligen tänkt på allt. För direkt efter det att hon satt undan lådan, tog hon på mig nåt jag glömt att jag hade. En annan Superman-dräkt! Modell större då såklart. Tack finaste tant Lena och tant Lena för den, nu kan jag ju ändå vara Super-Max!

På tal om Superman, mammas favoritskådis när hon var sisådär 12 år, Patrick Swayze, är död. Det var han som sa "Nobody puts Baby in a corner". Honom måste man ju gilla.

Stora blä-dagen

Tre saker gör den här måndagen till stora blä-dagen:
1. I morse åkte pappa iväg till Kalmar. Och så blir det tydligen inte bara idag, utan 4 dagar i veckan, varje vecka! Pappa var också ledsen och lovar att han ska busa med mig en massa när han kommer hem ikväll. Får nöja mig med mamma tills dess helt enkelt.
2. Jag har en massa konstigt slem i näsan. "Lite förkyld", säger mamma att jag är. Har känt mig såhär en gång tidigare och jag gillar det inte alls. Till exempel är det jobbigt att äta, man kan liksom inte andas genom näsan så bra och då måste man "släppa taget" och andas genom munnen. Blä för allt som stör mig när jag ska äta!
3. Det är en fluga i vardagsrummet som flyger runt och retar mig hela tiden. Speciellt när jag vill sova. Jag försöker boxa på den så den ska försvinna men den bara kommer tillbaka med sitt irriterande surrande! Mamma har också jagat den och lovar att den snart flyger ut. Jag är skeptisk.

Gäsp...

Idag gör vi inte så många knop här på Dackevägen, vi är lite trötta helt enkelt. Mamma och pappa ligger i soffan och planerar lite inför min namngivningsfest, dom skriver inköpslista sånt... Och så har dom lagat ena duschväggen, dom höll på att få den i huvudet när dom skulle duscha idag, hihi.

Jag tror tröttheten beror på att Andreas, Kattis, Gustaf och Perla var här igår kväll (och inatt). Jag försökte hålla mig vaken ända till dom gick hem, för det var så mysigt att ligga och lyssna på när dom småpratade. Och jag var faktiskt vaken mycket längre än Gustaf och Perla! Men till slut fick jag ge upp. Det var så skönt i Kattis famn att jag somnade... Och sen sov jag faktiskt rätt mycket hela natten. Mamma hoppas att jag nu börjat fatta vad som är dag och vad som är natt. Hmm, verkar ju som att dag är när det är ljust och man är vaken, och natt när det är mörkt och man sover. Fast inatt var ju mamma och pappa uppe, fastän det hade varit mörkt jättelänge. Hur kan dom då förvänta sig att jag ska fatta när jag ska sova?

Bröst, flaska, whatever....

Idag vid 14-tiden hände nåt märkligt. Jag var superhungrig och ville bara att mamma skulle komma och plocka upp mig från baby-gymet (ja, jag kanske till och med skrek lite). Men då kom plötsligt pappa istället. Han lyfte upp mig och la mig i hans knä i soffan. "Hallå, det är mamma som har maten", ville jag skrika. Men då tog pappa fram en flaska med nåt vitt i och höll vid min mun. Gummigrejen på flaskan såg nästan ut som ett bröst, så jag tänkte att jag får väl testa då. Och tänk, det smakade likadant! Jag åt och åt medan jag funderade på hur det hela hade gått till. Det måste ha att göra med den där pumpen som mamma har köpt och som hon höll vid bröstet för första gången idag. Ja, bröst eller flaska. Whatever, bara man blir mätt. Och det var mysigt att kunna få mat av pappa också som omväxling. Undrar om det här betyder att jag kan få mat av vem som helst? Kanske av mormor, farfar eller moster? Då kanske dom kan passa mig nån gång och så kan jag få mat ändå. Det vore kul. Mamma pratar i telefon nu med mormor om en fest hon ska ha den 3:e oktober. Ska mormor passa mig då? Ja, varför inte. Bara jag får mat.

Vi har varit på Öppet hus på ett dagis idag också. Mamma och pappa lovar att det är jättelänge till jag ska börja, men dom ville ändå se hur det är. Och det verkade bra. Dagiset ligger bara några hundra meter från vårt hus. Det är ett kulturdagis med massa musik, teater, dans och sånt. Dom hade en massa instrument, och så en ateljé där man kunde måla och kladda. Gustaf och Perla går på det dagiset och dom säger att det är prima. Förresten, Gustaf och Perla och deras mamma och pappa kommer ju hit ikväll. Det brukar bli sent när vi träffas, så bäst att vila upp sig lite! (Förresten, den fina nallen på bilden kom på posten igår, från mammas kompis Christina. Hon bor i London och har köpt den på Mark & Spencer, det ni!)

Max och tjejerna

Oj, va många tjejer det har varit här idag! Min farmor ÅsaChristina, min gammelmormor Kerstin, min faster Linda och mina två kusiner Tilda och Alma. Det var mysigt, jag gillar ju när det är många här och tittar på mig, busar med mig och pysslar om mig. Tilda och Alma lärde mig lite grimaser som jag ska öva på, och gammelmormor försökte få mig att sova en stund. Det gick väl sådär bra, tycker som sagt att det är onödigt att sova för länge. Tror alla fick med sig lite plommon och äpplen hem också. Då blir mamma och pappa glada, dom tjatar ju hela tiden om att det är så mycket frukt att dom inte vet var dom ska ta vägen. Nu har dom åkt hem till Nässjö igen och det blev så tyst här hemma. Men snart sätter kanske någon på den där stora fyrkantiga grejen som hänger på väggen. Den är också helt okej, men det är ju roligare när det är riktiga människor här. Som nästa söndag till exempel! Då kommer det ännu mer folk hit, kanske runt 40 stycken. Och som jag har fattar det kommer alla hit för min skull, kan det bli bättre?

Herregud...

Nästa år ska jag söka till Idol, jag kommer garanterat inte vara sämst!

Undrar hur han är egentligen...

Idag har vi varit i Strandbjörket. Det var jag, mamma, pappa, Jenny, Astrid och Harry. Mamma, pappa och Jenny drack kaffe och åt plommon och choklad. Astrid gungade och hade springtävling. Harry och jag gjorde nog inte nåt egentligen, jag satt lite i pappas knä och sen blev jag trött och somnade. Harry är 3 veckor yngre än mig och han och jag kommer nog bli bra kompisar tror jag. Men än så länge känner vi inte varann så väl. Dom gånger vi setts hittills har vi ju egentligen mest sovit, i alla fall Harry :) Så jag undrar hur han är egentligen? Och han måste undra samma sak om mig... Ska bli kul när vi blir lite äldre så vi kan leka. Som Astrid gör. Hon är ju en stor tjej och verkar kunna en massa lekar. Mamma och pappa gillar Astrid väldigt mycket, hon är en cool 3-åring, säger dom.


Även om jag inte direkt gjorde så mycket under eftermiddan, så var det väldigt fint i Strandbjörket, med massa bra saker att leka med. Ska nog hänga där en del när jag blir äldre. Med Harry kanske.

Tillfällighet?

Jag har sett två VM-kvalmatcher i mitt liv. Sverige har vunnit båda. Tillfällighet? Ska i alla fall se matchen mot Danmark också, dumt att chansa liksom.

"Lång, starka ben och bra hy"

Nu är vi hemma från doktorn! Det va inte sprut-dags än, inte förrän om en månad. Doktorn ville bara kolla mina reflexer, mina leder och mina ögon. Allt var perfekt (var det nån som trodde nåt annat?). Och doktorn sa att jag var väldigt lång (64 cm), hade starka ben och bra hy. Jag hade gått upp i vikt också och väger nu 6280 gram.

Jag tyckte det var rätt kul hos doktorn och var inte ledsen ett endastedugg, även om han klämde och drog överallt. Dom har också en rolig mobil som hänger över skötbordet på BVC som jag gillar att titta på.. Men nu däremot är jag fly förbannad! Finns det nån mat i det här huset eller?

Att stickas eller inte stickas, det är frågan...

Nu ska vi snart till BVC. Men idag ska vi inte bara träffa syster Harriet utan även en läkare. Mamma är osäker på om det är spruta jag ska få idag eller inte, så himla dålig koll! Men jag ska i alla fall vägas och mätas och kollas lite grann. Undrar vad jag väger...

Förra gången stack dom ju in en nål i min hand för att ta nåt prov. Det tog rätt lång tid och mamma tyckte det va jätteläskigt, så hon säger att om det är nåt liknande idag så kommer hon gå ut. Tur att pappa har semester och kan ta hand om det hela.

Jag och min babysitter

Åh, va dom håller på, mamma och pappa.... Dom dammsuger, fixar i källaren, rensar i garderober... Men jag har nåt bra, som gör att jag kan vara med överallt och hålla koll. Min babysitter! I den sover jag, leker jag, skrattar jag, bajsar jag, gråter jag. Den är så bra, för den har handtag så mamma och pappa kan bära med mig så jag kan va där dom är hela tiden.

Och så varje dag när jag sitter här, så kommer mamma mot mig med en röd plastsked... Det är några droppar på den, Usch, det smakar konstigt! Men det verkar som jag får leva med dom där dropparna på skeden, och mamma säger att dom är bra för min syn...

Jaja, nu ska jag sova lite. Och sen kanske det blir en tur i vagnen, nice!

Ich liebe Berlin!

Jag är ju bara två månader gammal, men jag är ändå väldigt berest måste man säga. När jag fortfarande var i mammas mage var vi hos Sofia i New York, när jag var 12 dagar var jag på Hasslö i Blekinge och hälsade på Anna och Jens. Sen har jag varit hos farmor och farfar i Skärsboda utanför Nässjö, och hos kusinerna Tilda och Alma i Nässjö. Och så har jag varit i Kalmar också.

Men förra veckan var jag faktiskt utomlands. En tidig morgon åkte vi låååångt iväg. Till Tyskland och Berlin. Och eftersom vi åkte bil dit var jag ju faktiskt i Danmark också. Jag var så duktig i bilen, och på färjorna, och bara sov och sov och sov. I Berlin bor mina kusiner, David och Simon. Och så deras föräldrar då, Jennie och Per. David och Simon bor i ett jättestort fint hus, och vi hade det så mysigt där. På dagarna gick vi (fast jag åkte) flera mil tror jag och mamma och pappa var på nåt museum och så shoppade dom en massa, bland annat en fin skjorta till mig. Tror att dom åt massa god mat också, men vad vet jag?


Och så var vi på zoo en dag. Shit va många djur där var! Gorillor, isbjörnar, flodhästar, lejon, tigrar... David och Simon har varit där ungefär 5000 gånger så dom visade oss runt. Det enda jobbiga med Berlin och zoo var egentligen getingarna, det var så sjukt mycket getingar överallt! En annan jobbig grej var att min vagn gick sönder, fast det va ju inte Berlins fel. Eller den gick ju inte sönder direkt, ena hjulet fick punktering. Men efter att ha frågat några Berlinbor (på pinsam tyska) efter en Fahratsgeschäft (cykelaffär) hittade dom faktiskt ganska snabbt en cykelreparatör och hon lagade den på fem minuter.

Så på det hela taget tyckte jag väldigt mycket om Berlin och tror jag vill dit igen nån gång. Men nästa resa blir i mars, då blir det sol och bad på Teneriffa för att fira mormor och morfars bröllopsdag. Då kommer jag va 8 månader, tänk det ni!

Stackars pappa...

Åh, idag är pappa så himla förkyld och ynklig. Ska nog lägga mig i soffan med honom och vila en stund. Eller kanske jag skulle hjälpa mamma göra plommonmarmelad? Nä, vila med pappa verkar bättre.

This is me...

Tänkte att ni kanske ville se hur jag ser ut... Så det här är alltså jag. Och såhär glad är jag nästan jämt. Utom när jag är hungrig. Vilket jag är rätt så ofta. Men när jag väl fått mat är jag glad och ler mitt fina leende.

Nåt annat som får mig att le är mina mobiler, dom är så galet roliga! Den ena hänger över skötbordet, den har jag haft under hela mitt tvåmånadersliv. Den andra, den som hänger över sängen, fick jag av mina kusiner häromdan. Den kan till och med spela en gonattvisa! Fast det där med att sova är överreklamerat tycker jag, så det gör jag inte så överdrivet mycket. På dagarna finns det ju så mycket annat kul att göra. Och på natten tycker jag också det kan va bra att va vaken några gånger, så jag får titta på min mamma och gny lite. Och äta såklart, sa jag att jag gillar att äta?

Nu är jag här!

Hallå!
Nu är äntligen min blogg igång. Här kommer jag skriva om saker som händer i mitt liv (kanske lite om vad mamma och pappa gör också, men det är ju jag som är viktigast såklart). Och så kommer det finnas bilder på mig, så ni kan se hur snabbt jag växer!