Måste laga lite.

Ohlalala, va jag städar å städar å städar med mammas nya grej. Duktig är jag. Rent blir det. Men vänta nu, man måste ju laga lite också. Skruva skruva skruva med min fina skruvmejsel. Ohlala va jag lagar bra. Men nu tror jag faktiskt att jag är klar. Hejdå.

Härm-apa

Så typiskt pappa! När jag hade fått en skinnjacka av mormor och morfar, då skulle han helt plötsligt ha likadan. Och när jag fick en keps av mamma, så köpte han också en sån keps. Sån härm-apa. Men jag förstår honom, det är ju egentligen rätt självklart att han vill se ut som jag.

P.S Klippt sig har han visst också gjort, så nu har han (nästan) lika kort hår som jag har. D.S

Bäst av alla.

Idag kom min kusin Alma hit! Och hon ska sova här inatt också! I mitt rum! Sen imorgon ska vi till Leo och hans lekplats. Och där ska Alma åka rutschekana med mig, har hon sagt. Åh, det här måste vara den bästa överraskningen på hela sommaren. Nej, nu hinner jag inte skriva mer, för Alma och jag måste gå och öva lite mer på att åka rutschekana. Bäst av alla kommer vi va imorgon!

Skulle inte tro det va...

Vi har ett fint hus och ett fult hus nu. I det fula huset ligger det en massa skräp och brädor på golvet och så är det gult på väggarna och inget riktigt golv. Det är inga möbler där heller, ingen soffa, ingen säng, inga tavlor. Men mamma och pappa envisas ändå med att vi ska sova där inne snart. Och att det ni ser på bilden, är mitt nya rum. "Här inne ska du bo sen Max", säger dom. "Skulle inte tro det", säger jag.

Galen blir jag.

Ja, jag vet att jag redan har ätit frukost. Mycket frukost. Men nu var det ju så att det var leverpastej på min macka. Pappa däremot, han har ost. Så nu vill jag också ha ost! Galen blir jag på er om jag inte får! Ge mig, ge mig, ge mig, ahhhhhhhh!!

Hellre blå än försiktig.

Ibland när man går så fort som jag gör, så är det helt omöjligt att se allting som står i vägen. Så då går man in i nåt (oftast är det nåt som mamma och pappa placerat på en helt koko plats). Och ibland när man klättrar upp på saker så fort som jag gör så är det jättesvårt att stå kvar. Och då ramlar man ner. Det gör ont att gå in i nåt och att ramla ner. Ibland kommer det lite vatten i ögonen då. Fast ibland blir jag bara ruskigt arg. Sen efter nån dag, när man tror att allt det onda är borta, då blir det blått där man har slagit sig. Alltså, jag tycker ju om blått och så, fast jag vill ju inte vara blå i pannan. Eller på benet. Och inte går det bort när man duschar heller! Mamma säger att om jag är försiktig, då blir jag inte blå. Hmmmm.... Nej, va fasen, jag är nog hellre blå än försiktig!

Ni kan ju alltid försöka.

Ibland låter det på ett speciellt sätt i vårt vardagsrum. Det är nån som sjunger nånstans där inne i väggarna. Vet inte hur det går till. Men musik heter det i alla fall. Och ibland när det kommer musik, då kan inte jag stå still. Jag bara måste röra mig lite. Dansa heter det. Min dans, som ju är den bästa dansen, går till så att man böjer på knäna upp och ner. Det blir liksom ett skönt gung. Det är ganska svårt att dansa min dans faktiskt. Men ni kan ju alltid försöka.

Men nu får ni väl skärpa er!

Men gud va här ser ut! Nu har jag tagit fram den däringa städgrejen till er så att ni kan städa lite, mams och paps. Bara att sätta igång. Bra va?

Nu gör jag som jag vill.

Ibland (eller rätt så ofta) så har jag varit ganska så arg så arg när vi äter. Ganska så mycket arg. Jag tycker helt enkelt att det går på tok för sakta för mamma och pappa att skyffla in maten i min mun. Dom sitter där och pratar och bryr sig bara om sin egen mat. Typ. Men nu har dom äntligen kommit på hur vi ska lösa problemet. Jag äter själv! Åh att det skulle ta så lång tid att fatta det. Nu kan jag göra precis som jag vill, äta precis så fort jag vill och slänga ner så mycket jag vill på golvet. Det enda svåra är skeden. Skeden vill liksom inte riktigt få upp maten och sen hitta in i min mun. Så det blir ju att man använder händerna en del. Och när inte det heller fungerar (eller om jag "råkar" kasta iväg skeden) , då är det bara att vända på tallriken och hälla i sig det sista!

Äntligen!

Det var nåt på gång! Min födelsedag var det! Äntligen äntligen äntligen! Trodde aldrig det skulle bli min tur... I ett år har jag levt nu. Och ett år är ganska lång tid tror jag för jag har ju hunnit med massor. Och så har jag blivit så stor så stor. Det är egentligen idag jag fyller år men det var igår det var födelsedagsfest för mig! 30 stycken var här i trädgården och firade mig. Och jag fick en hel hög med paket som dom andra barnen hjälpte mig öppna. Det var en bilbana med bilar, ett nytt instrument, en gräsklippare så jag kan hjälpa pappa klippa, en låda som man ska sitta in men den ska man köpa sand till innan man kan använda den. Och massa mer. Och så badade vi i min nya pool med min nya rutchkana. Och så åt vi tårta. Med jordgubbar på. Mums filibums va gott det var. Nej, nu hinner inte jag skriva mer för jag måste gå och leka med alla mina miljoner nya leksaker.

Undrar vad det är...

Det är nåt på gång. Vet inte vad det är, men nånting är det. Det fixas och lagas massa mat. Och så har vi ett stort vitt tält i trädgården. Och så får jag saker i förskott. Till exempel en vagn. Och en keps. Och en pool. En alldeles egen pool! Och en vattenkanna också. Hmmm, undrar vad det kan vara dom håller på med dom vuxna. Nånting är det som är på gång...

Tänk vilket fint namn!

Alltså, det finns ju en affär som säljer mat som heter Maxi, det visste jag. Men nu har jag ätit en hamburgare och den kom från en affär som heter Max! Tänk vilket fint namn jag har, alla matställen vill ju heta som jag.

Hallååå?

Hallå, det är Max? Är det någon där? Hallåååå..... Det här är min nya grej. Att prata i mammas eller pappas telefon alltså. Jag gör precis som mamma och pappa gör och håller mackapären vid örat. Men ibland så ÄR det faktiskt någon som pratar där inne i telefonen! Mormor eller farmor eller nån. Det tycker jag är lite läskigt och då vågar jag inte säga nånting alls. Prata klart nu då mamma och pappa, så jag kan fortsätta med min telefon-lek!

Sen började dom gå runt blompinnen!

Igår var det en konstig dag. Först så lagade mamma och pappa mat hemma. Sen tog vi med maten till Harry och Astrid! Sen åt vi där allihop på deras gård, jättemånga var vi. Sen efter maten så tog dom vuxna några pinnar och så satte dom blommor på dom. Och sen gjorde mamma och några andra runda ringar som dom satte i håret. I mitt hår med! Men sen hände det konstigaste någonsin. Allihop började gå runt runt den stora blompinnen! Och så sjöng dom. Om grodor som inte hade nån svans och om en jungfru som var skär (stackars henne). Ibland är vuxna bara sååå knasiga.

Vatten vatten vatten!

Vi har varit utomlands en stund. I det tyska landet Tyskland. Farmor, farfar, fastrarna, farbröderna och kusinerna var också där när vi kom dit. Sån tur att vi åkt till samma ställe allihop! I Tyskland kan man bada. Jättemycket kan man bada. Både i havet och i poolen. Men det var visst ruskigt kallt i det där havet, så det var bara pappa och farmor som badade där. Fast egentligen tror jag att jag också hade klarat det fint att bada i det där havet. Men nu fick ju poolen duga. Och det var en bra pool för jag kunde nästan simma i den. Bara jag hade en röd grej runt mig så kunde jag. Lätt som en plätt var det, bara sprattla lite med benen och armarna så gick det framåt. Så nu kan jag både gå och simma. Inte så pjåkigt.

I måndags så gick vi upp tidigt och sjöng för farmor. För då fyllde hon år. Sen hade vi nåt som hette picknick på stranden. Picknick var som att ta med maten till stranden och äta den där. Typ. Så alltså nu har ALLA, ja precis ALLA, fyllt år. Utom jag. Grrrr, när är det min tur?

Oj jag glömde det roligaste med det tyska landet. Dom har roliga grejer i sina badrum. Dom kan man leka med. Mamma och pappa klagade lite på att det blev blött på hela golvet. Åhh, så kinkiga dom är...