Världen bästa år.

Men va nu? Mina kusiner David och Simon kommer! Och Jennie och Per! Hurra! Dom ska fira det där nyår här. Hmm, undrar varför det måste bli nytt år? Vad är det för fel med 2009 liksom? Jaja, hejdå 2009! Du var i alla fall Världens bästa år!

Rätt så arg var han.

Igår gjorde mamma och jag nåt busigt. Och dumt. Vi tände ett tomtebloss. I granen. Vi har gjort det massor av gånger förut, för jag tycker det är så kul att titta på tomtebloss. Det sprakar och glänser och är fint. Men igår blev det inte så fint. För det tog eld. I några barr tog det eld. Mamma blev jätterädd och pappa fick komma och släcka. Efteråt var han rätt så arg faktiskt. "Tomtebloss får ni ha utomhus!" sa han strängt. Fast jag tyckte att han överdrev. "Lugna ner dig några hekto" tänkte jag. För det syns ju knappt i granen att det brunnit. Ska vi inte tända ett till mamma?

Kan själv.

Jag har testkört lite julklappar nu. Allt verkar funka prima. Bland annat fick jag ju en bil. Den är röd och heter Bobby och har tuta och allt. Cool som snö är den och snart ska jag nog börja svischa fram med den här över golven. Men just nu nöjer jag mig med att bara sitta på den. Och bita lite på tutan. Sen fick jag ju en slags vagn också i julklapp. En vagn som man kan luta sig mot när man står upp. Pappa håller i mig lite när jag står upp och håller i vagnen. Han fattar inte att jag kan själv. I alla fall en liten stund... Men vad som är lite läskigt är att dom kallar vagnen för "gåvagn". Oj, tänk om det betyder att jag snart förväntas ta steg framåt när jag håller i vagnen. Huu, det vågar jag aldrig.

Välkommen!

Den är här nu! Den som gjort att det kliat så mycket i munnen senaste tiden. Lite nere till höger i munnen sitter den. Den är inte så stor men den är vit och fin. Och vass! Mamma och pappa märkte den inte först fastän jag försökte visa dom. Men nu har dom både sett och känt den, hihi. Så välkommen käraste lilla tand! Säg nu åt dina kompisar att skynda på! Jag är trött på att vara tandlös.

Tomtar, pulkor och julafton nummer 2.

Oh. My. Good. Vilken helg det har varit! Det här med jul var ju hur kuligt som helst! Det började på julafton. Då åkte vi till min gammelmormor i Nässjö. Det hade mina kusiner och sysslingar och massa andra också gjort. 21 personer var vi! Först åt alla utom jag,massor av mat. Det var det där som heter julbord. Och så sjöng dom vuxna några konstiga sånger medan dom skålade med pyttepyttesmå glas. Sen kom den här Tomten som alla pratat så mycket om. Tomten var lite lik min pappa faktiskt, och så hade han en stor säck med paket med sig. Mina storkusiner Tilda och Alma var helt galna när Tomten var där och tyckte att han skulle skynda sig att dela ut alla paketen. Men alla paketen var ju inte till dom. Dom allra största var faktiskt till mig. Jag fick lite hjälp av mamma att hämta paketen, pappa var tyvärr inte där då så han missade Tomten... Dagen efter julafton vaknade vi upp hemma hos farmor och farfar. Och efter frukost gick vi ut i snön och åkte nåt som heter pulka. "Det var väl roligt Max!" ropade mamma och pappa när vi kom ner för backen. Men jag tyckte inte det var så himla roligt. Alltså, det var ju inte tråkigt. Det var bara lite segt. Så jag somnade i pulkan. När jag vaknade stod det en gubbe i snön. Det var en gubbe av snö. Jättefin var han, istället för en näsa hade han en morot och istället för ögon hade han stenar. Kanske kanske att vi kan ha en sån gubbe här hemma hos oss snart!

Nästa dag, nån annan dag efter jul, så åkte vi långt iväg i bilen, farmor, farfar, jag, mamma och pappa. På det stället träffade vi Sofia igen. Och så fikade vi hos farfars bror. Och så var vi i en jättestor affär. Mamma och pappa köpte kaffekoppar och var lyckliga. Farfar var inte riktigt lika lycklig tror jag. Tänk, jag tror att varken han eller min morfar tycker så värst mycket om affärer.

Igår var det julafton igen. Tror jag i alla fall. För jag fick fler fina såna där julklappar. Fast den här julaftonen var hos mormor och morfar. Det var mysigt med julafton nummer två. Och så fick jag ett ännu större paket än dom jag fick på julafton nummer ett. Det var en jättestor säck med Barbapappa på, som man kan sitta eller ligga i. Åh, undrar om jag kan få ha den som säng?

GOD JUL ALLIHOP!

Nu åker vi till Nässjö några dagar, så det kommer va lite tomt här på bloggen. Men jag är snart tillbaka! Då med en ordentlig rapport från min första jul. Ska bli spännanade det här...

Mamma och jag är hemma själva ikväll (fast moster och Oskar har varit här en sväng). För pappa jobbar ända till mitt i natten. Så vi har gjort nåt fint till honom i trädgården så han blir glad inatt när han kommer hem. Först gjorde vi snöbollar och satte ihop dom till nåt slags torn. Sen satte vi ett ljus inuti. Fint ska det va! Här kan ni förresten lyssna på pappa ikväll, 21 till midnatt: www.sr.se/kronoberg

Okej?

Nu ligger det grejer under granen! Det är dom som mamma och jag slog in häromdagen. Dom skulle alltså inte till farfar... "Nej några dom är faktiskt till dig", säger mamma. "Dom får du öppna imorgon, på julafton", säger pappa. Äh, julafton och julafton. Jag vill riva upp paketen nu! Det här stora vill jag riva upp. Det står det visserligen Alma och Tilda på det, men jag tar och öppnar det nu. Okej?

Vem behöver bubbelbad?

Igår invigde pappa och jag vårt spa. Mamma fnissade lite och sa att hon inte tycker att det känns som ett riktigt spa, utan mer som ett badkar helt enkelt. Men hon har fel. För i spat finns så mycket mer än bara ett badkar. Där finns en fin växt och så ett bord med exklusiva (eller var det billiga?) schampon och badoljor. Och så finns det värmeljus som man kan tända. Så det gjorde pappa och jag igår kväll. Och så badade vi en lång stund i vårt spa. Två gånger doppade jag huvudet! Det är både läskigt och roligt på samma gång... Och så kokade vi kaffe. Ja, alltså inte riktigt kaffe, men vi kallar det för "koka kaffe" när pappa bubblar med munnen nere i vattnet. Vem tusan behöver bubbelbad när man har en pappa som kan koka kaffe? undrar jag.

Ska trädet ha kläder på sig?

Det här med julen blir bara knasigare och knasigare. För idag bar pappa in ett träd i vardagsrummet! Det var ett träd av märket gran. Och så sa mamma "Nu ska vi klä granen Max!". "Va, ska trädet ha kläder på sig?" tänkte jag. Men det skulle den inte. Den skulle ha ljus och kulor och glitter. Vilket ju ungefär är lika konstigt. Längst upp i toppen satte dom till sist en stjärna och i jämte granen satte dom ett djur. Ett djur som heter julbock. Som sagt. Det här med julen blir bara knasigare och knasigare.

Allt verkar heta nåt med jul...

Idag har det varit mys på hög nivå här hemma! För idag bestämde sig föräldrarna för att äntligen använda den där grejen i vardagsrummet, som jag undrat så mycket vad den är till för. Men nu vet jag. Den är till för mys. Först var det helt läskigt, när jag förstod att mamma tänkte tända eld där inne. Men sen blev det alltså bara mysigt. Och jag har tillbringat rätt mycket tid idag åt att titta in i elden faktiskt. Mamma och pappa har däremot tillbringat mycket tid idag åt att laga mat. Dom kallar maten för julbord. Vet inte varför dom säger så, det ju inget bord i maten. Hoppas jag i alla fall. Just nu håller pappa på och rullar några bollar som han ska steka i en stekpanna. Och så pratar dom om nån som heter Jansson också, vet inte vem det är. I eftermiddag har också våra kompisar Karin och Rikard varit här och fikat. Dom hade med sig godis som dom hade gjort själva. Julgodis kallade dom det. Det är så konstigt men allt verkar visst heta nåt med jul just nu. Julgodiset såg i alla fall vääääldigt gott ut, men pappa säger att jag får vänta till nästa år innan jag får äta det. Ett helt år! Undrar hur dom där stackars godisarna kommer smakar då...

Det här är jag och Sofia! Hon har lovat nu att jag ska få komma och hälsat på henne i New York. Hur coolt är inte det?

Hon bor typ utomlands.

Idag kommer mammas kompis Sofia hit. Hon ska sova i vår källare i natt så nu har jag (eller kanske mest mamma) bäddat och gjort fint till henne där nere (som ni ser på bilden). Sofia bor inte här omkring precis. Nej, hon bor i nåt som heter New York. Det är typ utomlands. Jag har aldrig träffat Sofia. Fast när jag låg i mammas mage var mamma och pappa och hälsade på henne i New York, så jag har ju nästan träffat henne kan man säga. Nån gång ska jag också åka till det däringa New York. Undrar om det går tåg dit?

Dessutom smakar det rätt gott...

Jag har en ny passion. Jag kom på det idag, när mamma och jag slog in presenter. Papper!! Jag fullkomligt älskar papper! Det är bara så härligt att höra hur det prasslar när man mosar det med handen. Eller hur det frasar när man river sönder det i flera delar. Dessutom smakar det rätt gott faktiskt... Det bästa är att rätt mycket är gjort av papper. Det där som mamma och pappa läser i på morgonen, är gjort av papper. Och igår när mamma gjorde julgodis så använde hon också nåt slags papper. Som jag tyvärr inte fick tag i... Men idag fick jag riva i det finaste av alla papper! Presentpapper. Presentpapper med tomtar och granar och hjärtan på. Så medan mamma klippte och tejpade och knöt snöre, så lekte jag en papperslek. Jag undrar förresten varför mamma slog in allt i julpapper? Och varför jag inte fick se några av presenterna innan hon slog in dom. Och varför hon envisas med att kalla det för julklappar. Tror hon inte att jag fattar att paketen är till farfar? Han har ju födelsedag idag. Fast det är allt lite konstigt att han ska få så många paket. Och jag undrar om han verkligen önskat sig det här...

Snöänglar? Nej tack.

Alltså, den där lilla snön som kom igår var ju bara löjlig. Det var ju idag som var stora snö-dagen! Hela dagen har det snöat. Så nu ser man inte vår gräsmatta längre... Idag hade mamma också lite mer tid att gå ut och leka i snön med mig, så det gjorde vi. Det var roligt att bara sitta och titta på all snö. Och så gjorde mamma små bollar av snön som hon kastade upp i luften. Det var festligt. Sen tyckte mamma att vi skulle göra nåt som hette snöänglar. Det tyckte inte jag. Det var ju jätteläskigt att ligga ner på rygg när det snöade, man fick ju snöflingor i ögonen. Skitsur blev jag. Jag har förresten blivit skitsur en gång till idag. För idag när vi var på bvc och jag hade vägt och mätt mig 9245 gram, 71 cm), så fick jag två sprutor i benen. Igen! Och den här gången gjorde det mycket ondare. Så jag skrek och skrek och skrek. Länge skrek jag. Alltså, egentligen var det inte så länge... men det var länge för att vara mig! Jag kramade mamma hårt en stund och då gick det nästan över. Fast jag var ändå lite sur på henne som låtit det göra så ont. När vi kom hem delade vi på en banan, mamma och jag. Så nu är hon förlåten. I och för sig fick mamma mycket mer banan än mig, men jag orkar inte tjafsa om det.

Nej se det snöar!

Nää, va läskigt! Det är alldeles vitt ute! Det ser ju ut som det där som mamma använder när hon bakar. Men varför skulle det ligga ute på marken...? Hmmm... "Titta Max, det har kommit snö!" säger mamma. Åh, det är det här som alla pratat om! Snö! Snö som man kan leka med och leka i. Som man kan göra bollar och gubbar av. Men nu säger mamma att vi kanske inte hinner ut idag, för vi får ju fikagäster (mina kompisar Rasmus, Majken och Elsie-Lo) snart. Hallå mamma det är min första snö! Vi måste ut! På med vantarna! Skynda skynda!

Sen började han sjunga...

Imorse vaknade jag först av alla (som vanligt) och så väckte jag mamma och sen pappa. Men mamma var så trött så trött, så pappa och jag lät henne somna om. Vi smög ut i köket, pappa och jag, och gjorde frukost. "Julfrukost gör vi", sa pappa. "Okej", sa jag, även om jag inte visste vad julfrukost var för nåt. (Nu vet jag att julfrukost är vanlig frukost, fast man har ägghalvor och sylta och sill också på bordet.) Vid 9 tyckte vi att mamma hade sovit klart. "Nu ska vi lussa" sa pappa. "Lussa, va är det? Kan vi inte bara väcka henne istället?" försökte jag säga. Men pappa var väldigt inne på det här med att lussa så han satte på oss varsin tomteluva och så öppnade han sovrumsdörren. Sen började han sjunga en sång om nån som heter Lucia. Mamma blev jätteglad och pussade på oss och sa att det var det finaste luciatåget hon någonsin sett. Nu har jag bara två frågor. 1. Hur kunde jag missa det där tåget? 2. Vem katten är Lucia?

Jag och pappa har likadana tröjor på oss idag. Bara så ni vet.

"Var kan man köpa en sån?"

Igår kväll när var vi och handlade (i den där affären som heter nästan som jag) så var vagnarna som har en barnstol på sig, slut. Men min pappa är ju både smart och pinsam, så han satte mig i en korg istället. Alltså inte en sån korg som man har på armen, utan en sån som man rullar på golvet. Så där satt jag och åkte runt bland hyllorna i min fina racerkorg. "Snabbare snabbare!" ropade jag medan pappa la ner apelsiner, avocado och rucculasallad till mig i korgen. När vi kom till kassorna var det en tant som tittade ner på mig och sa "Men åhh så söt, var kan man köpa en sån, hihi?". Alltså, såna knäppskallar det finns. Mig kan man ju inte köpa för alla pengar i världen fattar hon väl. Men pappa fintade bort henne. "Borta på småbarnsavdelningen" svarade han.

Bla bla bla.

Mamma och pappa tycker att jag har börjat babbla rätt så mycket. Förstår inte alls vad dom menar...

Tillsvidare får dom vara leksaker.

Det sitter så många saker på min kropp. Jag vet inte vad allt är till för egentligen. Alltså, jag vet att munnen är bra, för den kan jag äta med. Och bita på saker. Och så tror jag att det är den som gör att jag låter en massa ibland. Munnen är nog min favorit helt enkelt. Fast det klart, armarna och händerna är ju också bra för dom kan ta saker och stoppa in i munnen. Och så kan man dra mamma och pappa i håret med dom. Sen finns det grejer som jag inte fattat än också. Som dom där grejerna på sidan av huvet, vad är det? Och hålet på magen, vad ska det vara bra för? Benen tror jag nog däremot att jag kommer få användning för om ett tag. Och även dom där små klumparna som sitter där benen slutar, kan nog va bra att ha så småningom. Men tillsvidare får dom vara mina leksaker. Kom igen fossingar, in i munnen ska ni!

Bara vanligt vatten.

Åh va dom klagar. På vädret alltså. Såna klag-major är dom, min mamma och Harrys mamma. Herregud, det är ju bara lite vatten. Okej, det var kanske rätt mycket vatten som dom fick på sig idag när vi gick runt sjön. Men ändå, såååå farligt är det väl inte. Det finns ju kläder att ta på sig. Och så finns det regnskydd till vagnarna. Regnskydd är bra. Jag har ett svart, Harry har ett genomskinligt. Och vi tycker det är jättemysigt att ligga i vagnen och höra hur det smattrar på "taket" och titta på dropparna där utanför. Förresten verkar det rätt kul att va ute när det regnar också. Jag har till exempel hört att det finns en rolig lek som man kan leka när det regnar. Den verkar gå ut på att man hoppar i nåt... Den leken kanske mamma och Jenny också kan gilla!

Det måste va det här som är godis!

Igår, när jag vaknade upp efter min sena eftermiddagslur, så var vi plötsligt hemma igen! Inte i Nässjö och inte i Stockholm, utan hemma på Dackevägen. På kvällen packade mamma och pappa upp och gick igenom posten och såna trista vuxengrejer. Jag busade i sängen och lekte med min känguru Dr Sörensen och såna kuliga bebisgrejer istället. Och så kom jag fram till att det är rätt skönt att va hemma. Fast jag saknar Stockholm lite. Och farmor och farfar såklart. Och faster Linda (blev inte alls rädd för henne den här gången). Och Alma och Tilda. Och banan! För igår så gav Alma mig en ny sak att äta. Den såg rolig ut tyckte jag först. Den liknade nästan min giraff. Men så tog Alma bort skalet och skrapade bort lite av det där gula inuti. Och så skjutsade hon in det i min mun. Fy bubblan va det var gott! Det måste va det här som är godis, tänkte jag! Nu har jag letat lite här hemma, men jag tror inte vi har nån banan här. Åhh, hur ska jag få mamma och pappa att förstå att jag vill ha banan igen? Och tänk om bananer bara växer i Nässjö och inte här?? Nä, så orättvist får livet bara inte vara.

Stockholm!

Jag är här nu! I Stockholm alltså. Och vi har det så himla bra. Först åkte vi ju tåg i onsdags. Det va så coolt. Jag hade ett eget säte. Och där satt jag och tittade ut genom fönstret... svish svish, va fort allt gick förbi! Vi träffade några tanter också och dom pratade en massa med mig och mamma för dom tyckte nog att jag var en intressant person... Men så plötsligt va vi alltså i Stockholm. Och jag gillart. Det är så mycket folk överallt, inte alls sådär som hemma. Och några av alla dom som bor här känner mamma och pappa! Så dom har vi träffat, så nu känner jag faktiskt också såna som bor i Stockholm. Va har vi mer gjort... Jo, vi har handlat lite (det var en grej som mamma köpte som jag inte fick se, tror det var en sån där klapp som alla pratar om). Och så har vi fikat. Och varit på krogen. Och så har vi åkt tunnelbana, mycket tunnelbana... Men nu ska vi åka hem verkar det som. För vi är på Centralstationen (som ni ser på bilden till höger). Fast vi ska inte hem, säger mamma nu. Nej, vi ska till farmor och farfar! Det är ju inte klokt vilken bra vecka det här är! Hoppas bara tåget vill stanna och släppa av oss i Nässjö...

Nåt som heter tåg.

Idag händer det grejer. Stora grejer! Vi ska åka till Stockholm, jag och mamma. Pappa kommer också vara där, fast inte hela tiden. Nu på morgonen har vi packat klart. Blöjor, kläder och leksaker är med. Har kollat så att giraffen Babababa är med, utan honom åker jag inte. Vi ska åka nåt som heter tåg upp till Stockholm. Jag har aldrig åkt tåg. Undrar hur man gör, och undrar om jag måste sitta i min bilstol... Man måste i alla fall ha biljett när man åker tåg, annars får man inte åka med. Jag har en egen biljett med mitt namn på. För en stund sen fick jag tag på den och råkade riva sönder ena hörnet på biljetten. Hoppas jag får åka med ändå.

Lika gammal som pappa.

Jag har en ny bästis. En fantastiskt fin bästis med gul lång hals och bruna prickar. Mamma och pappa kallar den "Giraffen". Jag kallar den "Babababa". Och Babababa är så bra, för man kan bita i honom hur mycket man vill utan att han klagar. Och fastän jag sliter och drar i honom jättehårt så bara fortsätter han att le. Ja, sån är han min nya allra bästaste vän. Fast nu kommer pappa här och säger att den egentligen inte är så ny, utan gammal. Lastgammal. "Lika gammal som jag är den", säger han. Oh no, min bästa vän är lika gammal som min pappa. Va pinsamt!

Vänta ni bara...

Det här är min sitthörna. Det är här jag övar på att sitta. Själv tycker jag inte att jag behöver träna. Jag kan ju hur bra som helst. Men mamma och pappa är så mesiga. Riktiga chickens är dom. Så för att jag inte ska kunna ramla och slå mig har dom gjort en ring av kuddar. Och här sitter jag nu och kommer ingenstans. Men vänta ni bara till jag börjar krypa! Då kommer jag ta mig ut ur den här sitthörnan så lätt som ingenting. Då gör jag som jag vill. Och ni kan bara stå där och titta på. Med era kuddar.

Såg lite knäppt ut.

Idag fick man tända eld i ljusstaken! Men mamma tände bara ett ljus! Tyckte det såg lite knäppt ut att inte alla ljusen brann, men det skulle tydligen vara så. "Tänk att det är din första advent" sa mamma och pappa. Va tröga dom är, det är ju allas första advent idag ju!

Nu hinner jag inte skriva mer för vi ska på Harrys namngivningsfest. Han ska också heta Karl i andranamn, precis som jag gör! Undrar om Harrys föräldrar också kommer hålla ett pinsamt tal, som mamma och pappa gjorde på min namngivning...

Varför har ni dom i källaren?

Vi har fått det så fint här hemma idag! Jag var lite skeptisk först, när mamma och pappa bar ner nästan alla våra lampor i källaren. Men så visade det sig att det fanns andra lampor där nere! Och dom satte mamma och pappa upp lite överallt i huset. I fönstret i mitt rum och i köket satte dom några slags ljusstakar. Fast man behöver inte tända ljusen med tändstickor, dom lyser ändå... Och i det stora fönstret i vardagsrummet hängde dom en jättefin stjärna. Den lyser också. Jag undrar så varför mamma och pappa låtit dom här sakerna ligga helt undangömda i kartonger i källaren? Ibland är dom så knasiga... För ljusgrejerna är ju jättefina! Inte ska dom va i källaren! Åh... jag vill bara pilla på dom och dra i dom! Fast det får jag inte. Inte heller ljusstaken som står på köksbordet får man röra.... Den är det riktiga ljus i! Jag tycker att vi ska tända ljusen, men mamma och pappa säger att vi ska vänta. Dom är verkligen knasiga ibland, dom där föräldrarna.

Jag kan flyga...

Jag vill framåt! Det är så frustrerande är det att det inte går! Men nu har jag nog kommit på hur jag ska göra. Jag slår först över på mage och så sprattlar jag med benen allt vad jag orkar. Och så det viktigaste av allt: att sträcka ut armarna åt sidorna! Det borde ju vara så man gör för att det ska gå framåt. Det funkar ju för flygplanen och fåglarna liksom. Men mamma säger att jag mer ser ut som nån "säl" som heter Anja Pärsson. Och pappa säger att jag istället ska ta ner armarna och liksom luta sig på dom. Och så ska man inte sprattla med benen, utan stödja sig på knäna. Men jag tror han har fel. Jag tror att flygplanstekniken är den bästa. Snart går det! Det känner jag på mig.

Inte bara jag.

Häromdagen lät det plötsligt "pang" från badrummet. Och så svor pappa. Länge svor han. Han hade vält ner mammas parfymflaska i handfatet. Parfymflaskan höll, det gjorde inte handfatet. Så först fick pappa tejpa handfatet med gaffatejp så att vi skulle kunna använda det. Och mamma ringde till nån som heter Folksam. Och idag har dom varit och köpt ett nytt handfat som nån ska komma hit och sätta upp på måndag. Ja, jag säger då det. Det är visst inte bara jag som tar sönder saker!

Så mycket nytt, ojojoj...

Det är så mycket nytt som händer nu, ojojoj. Först var det ju det här med vagnen. Och så har jag ju lärt mig sitta OCH få in min napp i munnen helt själv. Och så kan jag lite nya ljud nu också, dels ett bubblande prrrprrprr, där jag även får till små salivbubblor medan jag låter. Dessutom ett högt ooaaahhhaaaaah, som skulle kunna misstolkas som att jag är ledsen, men i själva verket är det är glatt och speedat ljud. Och till råga på allt har vi en ny röd vaxduk på bordet. Alla dom här grejerna är ju kul på nåt sätt. Men nåt som inte va kul var dagens lunch. Morotspuré! Blä va äckligt det var. Morotspuré var förhoppningsvis både första och sista gången som mamma lurade i mig. Nej, tacka vet jag potatis och pasternacka och gröt. Ah, nu måste jag sluta. Min kompis Rasmus kommer hit nu och han ska visa mig sin nya tand. Som sagt, så mycket nytt, ojojoj...