Konstig månad.

Nu är jag frisk igen. Nästan. Fast det är fortfarande en massa slem i näsan. Vart kommer allt slem ifrån egentligen? Jaja, nog om min tråkiga sjukdomsbild... Vet ni att det börjar en ny månad imorn? Mars heter den. Jag har aldrig varit i mars förut. Det verkar vara en konstig månad för mamma säger att hon ska börja jobba när när det blir mars. Men det går ju inte. Jag är ju alldeles för liten för att vara hemma själv förstår hon väl! Men hon verkar mena allvar. Hjälp! Vem ska vara hemma med mig imorgon? Snälla lilla mars, ta inte min mamma!

Den tycker om att vara hos mig.

Febern var tillbaka idag, blä och fy och usch. Jag är sjukt trött på febern nu. Men febern verkar inte vara trött på mig. Den verkar tvärtom tycka om att vara hos mig. Men det som är bra med att ha feber är att man får nåt som heter Alvedon. Det smakar mumma! Och dessutom verkar det vara så att Alvedon gör en lite piggare. Så nu är jag ändå rätt okej och glider (fast mest ligger) runt här i bara blöja (det är tydligen bra att inte ha massa varma kläder på sig). Och så suger jag på min napp. Men det är nåt som inte stämmer, hmmmm....

Det kanske var den dom sög ut.

Jag vet inte vad som har hänt i kroppen, men det känns inte helt bra. Jag är både lite varm och lite trött. Och så är det jobbigt att andas i näsan. Det är som att det är nåt i vägen... Igår kväll sa mamma att jag hade nåt som hette feber. Idag har jag inte febern längre, vet inte vart den har tagit vägen. Det kanske var den mamma och pappa sög ut i morse, när dom stack in den där läskiga, blå grejen i min näsa. Det där kan va det läskigaste som finns, dom liksom suger till så hela näsan skakar. Fast jag måste kanske erkänna att det känns lite bättre efteråt. När all feber kommit ut.

Min kusin Simon (bilden) fyller år idag. 2 stycken år. Åh, alla andra bara fyller år och fyller år och fyller år, när är det min tur??? Men grattis i alla fall dårå Simon, jag saknar dig!

Man hittar lite av varje.

Mamma säger att jag har fått långa fingrar. Jag vet inte hur hon menar, för jag tycker att mina fingrar är rätt så små. Men det jag vet är att jag når saker mycket bättre nu. För när jag går runt med min gåstol och inte får tag i nåt som jag vill, då backar jag bara lite. Sen kör jag framåt igen och så backar jag igen och svänger lite och kör fram. Och så till sist når jag! Det finns galet roliga saker här i huset, saker som mamma och pappa egentligen gömt undan. Till exempel har bordet vid tv:n en hylla under sig, och där har jag hittat lite av varje. En nagelfil, hudkräm, två pennor och några hårsnoddar bland annat. Och om man går till fönstret så hänger där en sladd som ser spännande ut. Över sladden står en lampa tror jag. Undrar vad som händer när jag drar i sladden...

Värsta bebissoffan.

Vi har varit hos Rasmus idag och ätit lunch. Men det var inte bara jag och mamma. Elsie-Lo, Majken, Matilda, Linnéa och Allan var också där. Våra mammor och pappor lärde känna varandra när vi låg inne i mammas mage. Men det är ju längesen nu. Nu skulle ju ingen av oss få plats där inne. Nej, nu är vi stora och kan sitta upp själva (nästan alla kan det). Så idag satt vi i soffan allihop (utom Allan för han sov). Men det ser ni ju på bilden. Jag är han som är näst längst till vänster. Men det ser ju också.

Ibland är mamma och jag precis som Lady och Lufsen. Fast det vete katten och Lady och Lufsen verkligen åt majskrokar...

Störst snöhög vinner.

Nästan varje dag sätter pappa på sig massa kläder, muttrar nåt om den dumma snön och går ut. Där ute kånkar han runt på snön med nån slags spade. Och så lägger han snön i olika högar. Sen kommer han in igen och är alldeles svettig. Sen ibland så kommer det en jättestor bil och kör förbi. Då blir pappa lite arg på bilen och så går han ut igen och bär runt lite mer snö. Och det konstiga är att alla grannarna gör precis likadant precis likadant som pappa. Undrar om dom tävlar om vem som kan göra den största snöhögen? Det vinner du lätt pappa!

Nu har dom varsin Max.

Vi har varit på födelsedagsfest. Hos mormor och morfar. Fast det var bara mormor som fyllde år. Men jag tror ändå att vi firade morfar också på nåt sätt. Typ att mormor och morfar varit ihop megalänge. Eller nåt sånt. Så därför fick dom lite paket av oss. Väldigt trevligt papper var det på paketen måste jag säga. Bitvänligt. Inuti ett av paketen var det en tavla. En tavla med jag på! Jätteglada blev mormor och morfar. Och moster sa att hon också har en sån nästan likadan tavla. Och nu när vi kom hem hängde mamma och pappa upp en annan tavla i deras sovrum. Och den var det också jag på! Åh va bra att dom har varsin Max nu, så dom inte behöver längta så mycket efter mig när jag inte är där. Jag är ju nästan överallt skulle man kunna säga.

Nånting runt halsen...

Det är mycket nu. Vår tv står på nästan hela tiden, så mycket är det. Det är skidor när dom skjuter, det är skidor när dom inte skjuter. Det är skidor som går jättefort i en backe (en del ramlar till och med, så fort går det). Och så är det stenar som rullar omkring. Det verkar också vara väldigt viktigt vem som vinner. Vi i vår familj vill att några som heter Anna och Anja och Kalla (konstigt namn)och Björn ska vinna. Så därför skriker vi en massa på dom. Ibland skriker vi för att dom är bra, ibland för att dom är dåliga. Då och då får några nånting runt halsen också. Men det verkar inte så trevligt, för då börjar dom ofta att gråta. Nej, nu hinner jag inte skriva mer, för vi ska titta på den där Popsen igen. Puh, det är mycket nu.

Men nu då?

Jag undrar om det inte är så här man ska göra ändå? För att ta sig framåt alltså. Men nu då? Nu när man ställt sig såhär på alla fyra, vad gör man nu? Ja, jag har ingen aning. Så jag står bara såhär en liten stund. Tills jag blir trött, då lägger jag mig ner. Som en liten sälunge, säger mamma. Men jag vill inte vara en sälunge längre! Jag vill va en liten hund. Eller en liten katt. Eller förresten, nåt litet snabbt djur som man måste jaga hela tiden ska jag nog bli...

I mosters säng.

Det är väldigt roligt att ligga i mosters säng. För där gör det inte ont om man råkar dunka huvet lite upp och ner (det gör mycket ondare på golvet faktiskt). Men man blir lite trött och sömnig efter en stund. Fast då bubblar och pruttar jag bara lite med munnen, så är jag snart på banan igen.

Det bor en film inne i manicken.

För några månader sen blev mamma och pappa helt besatta. Av sina nya telefoner. Fast det konstiga är att dom inte ringer så överdrivet mycket med dom. Nej, dom gör en massa andra grejer. Jag vet inte riktigt vad det kan vara. Kanske är det sån där surfning? Dom verkar i alla fall tycka väldigt mycket om det, och det verkar ta väldigt lång tid. Jag har däremot inte tyckt om det alls. "Ni ska ju leka med mig, inte med telefonerna!" brukar jag skrika. Men häromdan visade pappa mig en grej i hans telefon. Det var en rolig film som bor där inne i manicken. Den handlar om fyra figurer. En är lila, en är röd, en är gul och en är grön. Och så är det en sol med i filmen också. Och så sjunger figurerna en fin sång. Så nu är jag också lite besatt. Det är ju roligt det här med surfning vettja.

Å nej. Nu har jag fastnat i nåt igen. Attans. Ska bli skönt när jag lär mig krypa framåt, då kanske man kan förutse sånt här. Eller så kanske mamma och pappa skulle kunna lära sig att flytta undan såna här onödiga grejer.

Typiskt dom.

Tidigt imorse, innan mamma och pappa ens ätit frukost, åkte vi iväg till min kompis Harry. Sen skulle mamma och pappa åka vidare nånstans. Till ett hotell tror jag. Men jag fick vara kvar och leka som tur var. Det är roligt hos Harry, för han har en storasyster som heter Astrid också. Och hon är väldigt skojsig och busig och kan en massa lekar. Men just när vi hade som roligast så kom mamma och pappa tillbaka. Typiskt dom. Nu är vi i alla fall hemma igen. Och mamma och pappa har fortfarande inte ätit frukost, märkligt.

Oj så festligt.

Pappa och jag och min fina röda bil har lärt oss ett nytt trick. Det går ut på att pappa gör sig själv till ett mål och så åker jag och bilen in genom målet. Festligt är det.

Tandborst-temperament.

Pappa säger att jag fått nåt som heter temperament. Jag vet inte riktigt vad det är jag har fått, men han säger det bara när jag är arg. Ni kanske inte kan tro det, men ibland kan jag faktiskt bli arg. Så arg så jag skakar faktiskt! Det kan till exempel vara när vällingen är slut och det bara kommer luft när jag suger. Det kan vara när ingen kommer och hämtar mig fastän jag har sovit klart. Och det kan också vara när jag ligger på mage men egentligen vill sitta upp. Men den där argheten är egentligen ingenting. För mitt argaste blir jag av nånting annat. Nämligen när mamma eller pappa tar ifrån mig min fina tandborste. "Nu är du nog klar, du kan inte ha den hela dagen" skrattar mamma och tar ut den ur min mun och går in med den i badrummet. Grrrr, jag blir så arg så jag nästan exploderar! Vaddå klar? Man kan väl inte bli klar med sin älsklingssak? skriker jag. Jag undrar om jag kan byta det där temperamentet jag fått, mot en tandborste som man får leka med hela dagarna.

Det går bakåt.

Jag kan ta mig fram själv nu på golvet. Eller egentligen inte fram. Egentligen är det bak. För när jag ligger på mage på golvet och tar i med armarna så kasar jag tyvärr bara bakåt. Aldrig framåt. Åh, jag undrar hur man gör för att komma tvärtom. Alltså framåt istället för bakåt. Fast å andra sidan kanske man får va glad att det rör sig överhuvudtaget. Konstigt bara att det ska va så mycket skräp i vägen här hemma. Tidningsställ och stolar och väggar och strunt. Grrrrr....

Störningsfritt.

Jag har flyttat hemifrån!! Jo, det är sant. För imorse när jag vaknade (supertidigt var det) stod inte sängen jämte mamma och pappas säng längre. Den stod i mitt eget rum! Äntligen får jag sova vid min lampa och min Max-tavla (mitt rum är ju faktiskt väldigt mycket finare än mammas och pappas). Och så var det skönt att sova själv också. Utan att bli störd av pappas högljudda andning. Och av mammas "Var är min telefon?" när dom går och lägger sig. Så jag tror jag stannar kvar här. Kom gärna och hälsa på hemma hos mig nån dag.

Tror minsann att deras säng är skönare...

Igår kväll åkte jag med mormor och morfar hem till dom. Jag var rätt trött när vi kom dit så jag bara åt min välling och sen somnade jag som en stock. Jättejättegott sov jag, jag tror minsann att deras säng är skönare än min. Idag så har jag hängt med mormor och morfar och moster. Och min gåstol, för den hade också fått följa med. Sen plötsligt kom mamma och pappa och hämtade mig. Mamma berättade att hon hade varit på födelsedagskalas inatt. Och pappa hade jobbat med nån som hette Adam Alsing. Så då var det ju en himla tur att mormor och morfar kom och hämtade mig igår kväll, annars hade jag ju fått sova helt själv hemma! Puh...

Det är nåt annat också.

Idag fyller jag sju månader! Grattis grattis grattis till mig! Men det är nåt annat idag också. Vad kan det vara? Hmm, vi har ju varit och simmat som vanligt idag. Och så lagar mamma mat, det är ju också vanligt. Och så lyssnar vi på pappa i radion, men det är ju inte heller ovanligt (även om jag inte fattar hur det går till). Vi har dansat lite också (Lasse Berghagen blev det idag).... Men nu tänder mamma ljusen i öppna spisen! Det är så fint, jag kan stå och titta på det hur länge som helst. Fast man får inte gå för nära, säger mamma. Och så sätter mamma på lite musik. Och nu smakar hon nåt som hon köpte i affären idag, det är brunt och platt och ser gott ut. Åhh, nu vet jag. Det är ju fredagsmyyyyyys!

Bort med tassarna!

Den blir godare och godare. Vällingen alltså. Och det bästa av allt är att jag kan själv nu. Hålla flaskan alltså. Imorse när jag skulle äta envisades mamma ändå med att hålla den åt mig. Helt sur blev jag. "Bort med tassarna!" röt jag och så ryckte jag till. "Jag kan ju själv!" Och mamma verkade inte så ledsen för det. Rätt glad verkade hon faktiskt. Hon bara släppte flaskan och så blundade hon en stund medan jag åt. Förstår inte det där. Hur kan hon tycka att det är så skönt att somna om? Varför sova när man kan äta liksom?

Som en koja.

Det är så mycket snö överallt! Allt är vitt vitt vitt. Mamma tycker det är nog nu. Hon vill att det ska bli nåt som heter vår. Mest tycker hon att det är jobbigt när det snöar när vi ska ut och gå. Men det tycker inte jag är några problem alls faktiskt. För när vi är ute och går när det snöar så sätter mamma på nåt slags skydd på min vagn. Och då får jag inga dumma snöflingor på mig. Och så blir det nästan som en koja inne i vagnen där jag kan sitta och kika ut. Åh, tänk om mamma kunde komma in och sitta här inne i jämte mig. Men det går ju inte. Vem ska då köra vagnen?

Nu kommer jag och tar er!

Jag har nog aldrig visat er hur bra jag kan springa i min gåstol. Här är jag i alla fall!

Kanske bryr mig lite...

"Idag är det Max-dagen" ropade mamma och pappa imorse! "Hurra, jag har äntligen sån där födelsedag!" tänkte jag. Men det hade jag inte. "Du har namnsdag, det har alla Maxar idag" sa mamma. Men hallå, har alla tråkigt, vem bryr sig om namnsdag? Fast nu säger mamma att vi ska fira namnsdagen med att göra roliga saker och äta goda grejer. Okej, jag kanske bryr mig lite ändå...

Jag har förresten sovit hela natten inatt. Jag vaknade inte en enda gång på 8 timmar, säger pappa och mamma. Det var rätt gött, ska nog göra det nån mer gång. Kanske...