Vänta ni bara...

Det här är min sitthörna. Det är här jag övar på att sitta. Själv tycker jag inte att jag behöver träna. Jag kan ju hur bra som helst. Men mamma och pappa är så mesiga. Riktiga chickens är dom. Så för att jag inte ska kunna ramla och slå mig har dom gjort en ring av kuddar. Och här sitter jag nu och kommer ingenstans. Men vänta ni bara till jag börjar krypa! Då kommer jag ta mig ut ur den här sitthörnan så lätt som ingenting. Då gör jag som jag vill. Och ni kan bara stå där och titta på. Med era kuddar.

Såg lite knäppt ut.

Idag fick man tända eld i ljusstaken! Men mamma tände bara ett ljus! Tyckte det såg lite knäppt ut att inte alla ljusen brann, men det skulle tydligen vara så. "Tänk att det är din första advent" sa mamma och pappa. Va tröga dom är, det är ju allas första advent idag ju!

Nu hinner jag inte skriva mer för vi ska på Harrys namngivningsfest. Han ska också heta Karl i andranamn, precis som jag gör! Undrar om Harrys föräldrar också kommer hålla ett pinsamt tal, som mamma och pappa gjorde på min namngivning...

Varför har ni dom i källaren?

Vi har fått det så fint här hemma idag! Jag var lite skeptisk först, när mamma och pappa bar ner nästan alla våra lampor i källaren. Men så visade det sig att det fanns andra lampor där nere! Och dom satte mamma och pappa upp lite överallt i huset. I fönstret i mitt rum och i köket satte dom några slags ljusstakar. Fast man behöver inte tända ljusen med tändstickor, dom lyser ändå... Och i det stora fönstret i vardagsrummet hängde dom en jättefin stjärna. Den lyser också. Jag undrar så varför mamma och pappa låtit dom här sakerna ligga helt undangömda i kartonger i källaren? Ibland är dom så knasiga... För ljusgrejerna är ju jättefina! Inte ska dom va i källaren! Åh... jag vill bara pilla på dom och dra i dom! Fast det får jag inte. Inte heller ljusstaken som står på köksbordet får man röra.... Den är det riktiga ljus i! Jag tycker att vi ska tända ljusen, men mamma och pappa säger att vi ska vänta. Dom är verkligen knasiga ibland, dom där föräldrarna.

Jag kan flyga...

Jag vill framåt! Det är så frustrerande är det att det inte går! Men nu har jag nog kommit på hur jag ska göra. Jag slår först över på mage och så sprattlar jag med benen allt vad jag orkar. Och så det viktigaste av allt: att sträcka ut armarna åt sidorna! Det borde ju vara så man gör för att det ska gå framåt. Det funkar ju för flygplanen och fåglarna liksom. Men mamma säger att jag mer ser ut som nån "säl" som heter Anja Pärsson. Och pappa säger att jag istället ska ta ner armarna och liksom luta sig på dom. Och så ska man inte sprattla med benen, utan stödja sig på knäna. Men jag tror han har fel. Jag tror att flygplanstekniken är den bästa. Snart går det! Det känner jag på mig.

Inte bara jag.

Häromdagen lät det plötsligt "pang" från badrummet. Och så svor pappa. Länge svor han. Han hade vält ner mammas parfymflaska i handfatet. Parfymflaskan höll, det gjorde inte handfatet. Så först fick pappa tejpa handfatet med gaffatejp så att vi skulle kunna använda det. Och mamma ringde till nån som heter Folksam. Och idag har dom varit och köpt ett nytt handfat som nån ska komma hit och sätta upp på måndag. Ja, jag säger då det. Det är visst inte bara jag som tar sönder saker!

Så mycket nytt, ojojoj...

Det är så mycket nytt som händer nu, ojojoj. Först var det ju det här med vagnen. Och så har jag ju lärt mig sitta OCH få in min napp i munnen helt själv. Och så kan jag lite nya ljud nu också, dels ett bubblande prrrprrprr, där jag även får till små salivbubblor medan jag låter. Dessutom ett högt ooaaahhhaaaaah, som skulle kunna misstolkas som att jag är ledsen, men i själva verket är det är glatt och speedat ljud. Och till råga på allt har vi en ny röd vaxduk på bordet. Alla dom här grejerna är ju kul på nåt sätt. Men nåt som inte va kul var dagens lunch. Morotspuré! Blä va äckligt det var. Morotspuré var förhoppningsvis både första och sista gången som mamma lurade i mig. Nej, tacka vet jag potatis och pasternacka och gröt. Ah, nu måste jag sluta. Min kompis Rasmus kommer hit nu och han ska visa mig sin nya tand. Som sagt, så mycket nytt, ojojoj...

Dom måste vara blinda.

Det har hänt en grej. En ganska stor, revolutionerande grej. Jag har fått en ny vagn! Alltså, mamma och pappa säger att det här egentligen är samma vagn som innan, men dom måste vara blinda för det ser man ju att det är en ny! Innan låg ju jag liksom i en svart låda när vi var ute och gick. Jag har inte gillat lådan så mycket den senaste tiden, det blev så tråkigt att ligga där och inte se mycket mer än min apa och ett svart tak. Men nu är lådan borta och istället har jag fått en grå grej att sitta i. Eller ligga om man vill. Nästan som en fåtölj är det, kan man säga. Så nu när jag åker vagn så ser jag en hel del av det som händer där framför vagnen. Och uppe i himlen också. Och tittar jag rakt upp ser jag den som kör vagnen, för där är ett litet titthål. Det här med vagnen kan va den bästa idén mina föräldrar haft på mycket länge. Varför gjorde dom inte bara såhär från början?

P:S Självklart har Apan fått flytta med till nya vagnen. D.S

Sönder och sönder...

Imorse visade jag mamma och pappa hur stark jag är. Detta gjorde jag genom att ta ett stadigt tag om en av dom där tygbitarna som mamma och pappa har under tallrikarna när dom äter. Sen ryckte till. "Gaaahhhh kolla va stark jag är!" skrek jag. Men konstigt nog reagerade mamma och pappa inte alls som jag trodde. Istället för att berömma mig för att jag var så duktig och kunde dela tygbiten i två delar, så sa mamma "Släpp Max, den går ju sönder!" Sönder och sönder... Alltså, lite svinn får man väl räkna med. Särskilt när man har en bebis med starka nypor.

Vatten i ögonen.

Igår kväll hängde jag med min mormor och morfar. Och med mormors bröder och några till. Mamma och pappa var på vinprovning och det kändes inte så kul att följa med på det. Inte när man är så liten som jag är. Då är det bättre att va med mormor och morfar. Men jag blev lite ledsen på kvällen igår. Jag vet inte varför. Jag brukar inte vara ledsen, men igår kväll var bara allt så jobbigt. Eller kanske inte allt. Men några grejer var lite jobbiga i alla fall. Kommer inte på just nu vad det var som var jobbigt, men nåt var det. Det blev bättre lite senare på kvällen, och när mamma och pappa kom hem då var jag så glad att jag inte alls ville sova. Så jag låg och babblade och jollrade till klockan 2, hihi. Nästa gång jag ska vara hos mormor och morfar ska jag vara snäll, det har jag lovat min mamma och pappa! Fast vad dom inte förstår är att jag egentligen var snäll igår också, jag var som sagt bara lite ledsen. Vet ni, ibland när man blir ledsen så kommer det vatten från ögonen. Konstigt det där.

Var ska jag då bo?

Igår var mammas morbror Göran och kusin Maria här. Dom är såna där arrshi... äh dom ritar hus helt enkelt. Och det verkar som om dom ska göra nån ritning till oss. För enligt pappa ska vårt hus byggas om. Eller göras större kanske han sa. Hursomhelst, när Göran och Maria och mamma och pappa gick runt och tittade här hemma, så sa dom att mitt rum ska bli hall! Hall! Alltså, jag sover ju i mammas och pappas rum än så länge, men min plan är ju att jag snart ska flytta in här i mitt eget rum. Med mina egna leksaker och min fina röda matta. Och min säng, den ska ju stå där i det där hörnet har jag tänkt. Men om mitt rum nu ska bli hall, var ska jag då bo?? "Du ska få ett annat jättefint rum" säger mamma och pappa och pekar på ritningarna. Men hallå, dom pekar ju på garaget. Jag förstår ingenting. Jag har ju redan ett jättefint rum, jag vill inte bo i garaget! "Och här ska vi bo" säger pappa och pekar på gräsmattan bakom garaget! Men kära nån, ska mamma och pappa bo utomhus? Bäst för dom att det här blir bra! Och att min röda matta och mina leksaker och tavlorna och gosedjuren får plats i garaget.

Vi vet bättre.

Jag har fått en mysdräkt (eller heter det kanske mysdress?) Jag har fått den av mormor och den är väldigt väldigt fin och gosig. Mamma säger att det är en pyjamas, men jag och mormor vet bättre. Det här är en dräkt att mysa i! Utan tvekan.

Världens största.

Några av mina kompisar har nåt hemma som inte vi har. Nåt som liksom är som en blandning mellan människor och gosedjur. Alltså, det är som gosedjur fast dom kan springa och äta och sånt. Djur kallas det har jag förstått. Gustaf och Perla har två stycken djur, Asta och Ängla. Asta och Ängla är hundar. Asta (bilden) är kanske världens största djur av modellen hund. Hon är så stor så han kan sticka in nosen i min barnvagn och hälsa på mig. Fast det gör hon ju inte, för hon är väldigt snäll. Ängla är lite mindre. Fast hon är ju större än mig såklart. Mamma har berättat att mormor och morfar också hade en hund innan, den hette Hugo och var världens snällaste. Rasmus har också djur. Det är två stycken och dom kallas katt. Liv har också en katt, Dexter heter den. Jag måste fråga mamma och pappa om jag också kan få ett djur. Kanske nåt av djuren so vi såg på zoo i Berlin vill komma och bo hos oss. Mamma och pappa, ni får välja. Gorilla, flodhäst, noshörning eller tiger?

5 sekunders sittning

Det finns så mycket att skriva om idag. Jag skulle kunna skriva om att jag har haft en rolig helg i Nässjö. Jag skulle kunna skriva om att vi var på 35-årsfest (jag charmade alla som vanligt), jag skulle kunna berätta om när vi sov över hos gammelmormor, jag skulle också kunna skriva att jag träffat farmor och farfar och kusinerna Alma och Tilda. Och att jag blev lite rädd för min faster Linda (förlåt Linda!).
Men jag måste berätta en annan grej! Jag kan nästan sitta själv nu! Jag och mamma och pappa har övat en massa i deras säng och nu går det. I ungefär 5 sekunder. Sen ramlar jag. Oftast åt vänster. Men då försöker vi bara igen. Mitt mål är att sitta helt den 5 december. Då är jag fem månader. Det jag måste jobba på nu är att inte va fullt så framåtlutad när jag sitter. Och så ska jag försöka låta bli att hålla i mig så mycket i marken. Och viktigast av allt såklart: inte ramla. Det ska nog gå bra det här.

Har varit i Nässjö i helgen, skriver imorn igen. Promise.

Kan du låta bli?

Oj, är du här? Jag har inte sett dig på jättelänge, trodde inte du skulle komma tillbaks förrän till våren. Vet du, min mamma ser typ inga nackdelar med dig, du stora runda gula lysande grej där uppe i himlen. Men det gör jag. Visst, du gör det ljust och varmt och så. Och visst, folk kanske blir lite gladare när du är framme. Men kan du låta bli mina ögon? Tack.

Helt klart för lite.

Ni vet ju att jag äter potatismos nu. Varje dag. Och även om jag ju äter mjölk också så har jag tyckt att det är rätt tjatigt. Men idag fick jag testa nåt nytt! Det var en väldigt god rätt, kanske nästan godare än potatismoset. Och så var det lättare att äta på nåt sätt. Nej, alltså det var inte korv med bröd som på bilden, det är bara pappa som fånar sig som vanligt. Ahhh, så tröttsam han är. Nej, det nya hette gröt, mild havregröt. Tre teskedar fick jag. (Jag vet inte hur mycket det är, men det är helt klart för lite enligt mig.) Och snart kommer det serveras ännu fler nya grejer till mig, säger mamma och pappa. Idag har dom till exempel pratat om nåt som heter packeracka eller paskertacka eller nåt sånt, och det verkar vara nästa matprojekt hät på Dackevägen. Undrar vad som kommer sen... Och undrar när det är dags för korv med bröd och bostongurka.

Fast det var ju ingen film för oss...

Idag på förmiddan gick vi ner på stan för att träffa Rasmus och hans mamma. Jag trodde att mammorna antingen skulle fika eller gå runt sjön, för det brukar dom ju göra. Men istället gick vi in på ett ställe och köpte några biljetter. Sen lämnade mammorna biljetterna till en man som rev sönder dom och så gick vi upp för några trappor och in i ett jättestort rum, med en massa röda stolar. Längst fram fanns det en jättestor TV och när den gick igång så blev det mörkare där inne. "Nu är vi på bio Max!" viskade mamma. Wow! Bio! "Nu är vi allt stora killar, när vi får gå på bio!" sa jag till Rasmus (det är Rasmus och hans mamma som är på bilden till vänster). Fast det var ju ingen film för oss bebisar precis. Nej, filmen var totalt ointressant och vi förstod ingenting. Fast det var ändå lite spännande att bara sitta där i mörkret och mysa med mamma. Och så kunde man spana lite på dom andra bebisarna som var där. Efter nån timme var jag ändå hyfsat uttråkad. Men eftersom jag förstod att mamma nog ville se klart filmen, så gnällde jag ingenting. Jag somnade istället. Shit va jag är snäll egentligen.

Nästan omöjligt

Livet har varit rätt ospännande idag faktiskt. Vi har inte gjort så mycket alls, mamma och jag. Vi har lekt lite, tvättat lite, varit ute och gått, slagit in en present till Gustaf, badat... Och så har vi sovit! Jodå, det är sant, både mamma och jag har sovit en halvtimme på soffan, det var inte igår. Sen har jag också övat lite på mitt nya trick: att få in nappen i munnen helt själv. Jag har lyckats två gånger hittills, men jag vet inte om det var mer tur än skicklighet faktiskt... Men snart kommer jag klara det utan tur, det känner jag på mig! Så det mest spännande som hänt idag är kanske att jag testat min nya haklapp, den jag fått av min kompis Irma. Den är väldigt fin. Och väldigt stor. Det var nästan omöjligt att få nåt potatismos på kläderna, hur jag än försökte.

I princip bortglömd.

Hon har glömt bort mig. Jag ligger på skötbordet och tittar på min mobil där uppe i luften. Okej, i början var det lite kul, men nu är jag säker på att hon glömt bort mig. Mamma alltså. Hon städar. Moppar golvet närmare bestämt. Och när man moppar får det inte ligga några saker på golvet. Och inte några Maxar heller uppenbarligen. Så innan la hon upp mitt babygym och min babysitter i sängarna. Och min stol, den har hon ställt uppe på matbordet! Och jag ligger alltså på skötbordet och är alldeles alldeles bortglömd. Fast det klart, då och då kommer mamma in och pussar lite på mig och blåser på min mage. Men sen moppar hon vidare. Så i princip är jag bortglömd. Min enda vän idag är Herr Björn. Jag har skrivit en dikt till Herr Björn:
"Du städar aldrig, moppar ej.
Du skulle aldrig glömma mig.
Du är så brun och mjuk och go.
Sån tur att du på mitt skötbord vill bo."

Vems dag är det egentligen?

Idag är det Fars dag. Det är samma sak som Pappas dag har jag förstått. Så imorse gav jag pappa en present, för att han ska förstå att han ju är världens bästa pappa. Det var en Philips multitrim QG3020, en makapär som pappa hade önskat sig till sitt skägg. Och han blev verkligen väldigt väldigt fin när han använt den, eller hur!

Men vad nu? Är det Morfars dag också idag? I mitt rum ligger en present och mamma säger att hon och moster köpt den till morfar, och att han ska få den i eftermiddag när han och mormor och moster och Oskar kommer hit. Och nu blir det ännu knasigare, för nu ringer pappa till farfar och grattar honom! Vad är det här? Är det Farfars dag också idag? Hmmm, undrar när det är Max dag egentligen?

Som ett jättestort badkar....

Idag har vi varit på babysim på simhallen. Jag hade aldrig varit i simhallen förut så det var väldigt spännande! Och ni skulle sett badkaret som vi var i (tyvärr tog vi inga bilder)! Jag som tycker att vårt badkar är stort, nu vet jag att det finns badkar som är mycket mycket större, det fick ju plats en massa barn och mammor och pappor i simhallens badkar! Men det var ändå lika varmt i vattnet som mamma och pappa brukar ha det i min badbalja, det var ju skönt. I början var jag ändå lite skeptisk till babysimmandet och spände mig lite i vattnet. Men efter en stund slappnade jag av. Vi gjorde lite olika grejer i vattnet, till exempel drog mig mamma runt runt runt i vattnet på mage, det var väldigt skojigt, nästan som en karusell. Sen hoppade vi upp och ner också, det tyckte jag var lite läskigt. Jag träffade en kompis där i vattnet också. Han hette Elliot och min mamma och hans mamma pratade en massa. Elliot var lite äldre än mig så han kunde skvätta vatten på sin mamma, det ska jag också lära mig tänkte jag. På vägen hem i bilen (mormor är på bilden, körde oss) somnade jag så tungt, så tungt. Det är jobbigt att motionera faktiskt. Förresten, min outfit idag passar väldigt bra ihop med mitt motionerande. Träningsoverall kallas det visst.

Vad gör jag här?

Blä, vilken morgon vi har haft! Det började med att mamma och pappa väckte mig aptidigt för vi skulle vi skjutsa pappa till flygplatsen. Han skulle till det där Stockholm igen. Sen på vägen hem, skulle vi "bara fixa en grej", som mamma uttryckte det. Vi åkte till bilaffären. Där skulle en bilmekaniker hjälpa oss att sätta in en grej i bilen så att pappa lättare kan lyssna på musik när han åker till Kalmar. Men det var tydligen inte så lätt att "bara fixa en grej". Bilmekanikern kunde inte klura ut hur det skulle va, så vi fick vänta och vänta och vänta. "Vad gör jag här?" tänkte jag. "Jag ska ju va hemma och sova och äta ju". Men trots att jag var trött, lite hungrig och hade bajsat så klarade jag ändå av charma hela personalen i bilaffären. Tack vare mig fick mamma både kaffe och kaka medans vi väntade. Mentill slut fick vi åka hem, utan den där grejen i bilen. Och hemma väntade faktiskt en belöning. Jag fick bada i det stora badkaret för första gången! När man badar i stora badkaret måste man ha en vuxen med sig, så mamma badade också. Precis som om jag och ankan inte klarat oss själva...

Mera mos!

Idag hände det nåt konstigt igen. Det började med att mamma kokade en potatis som hon mosade med den där som hon kallar "mixerstav". Och så pumpade hon ur lite bröstmjölk också. Just det här med potatisen och mjölken var väl inte så konstigt, men vad som hände sen var att hon blandade ihop bröstmjölken med potatisen! "Shit ska dom äta det där?" tänkte jag och funderade också på om dom börjat banta, för det var ju så lite mat. Men då satte pappa mig i min stol, och knöt nån slags typbit runt min hals. Sen tog mamma en liten sked, doppade den i potatismoset och förde den mot min mun. Först var jag bara så förvånad och fattade inte alls vad jag skulle göra. Men sen märkte jag att det smakade jättegott, så då försökte jag slicka i mig så gott jag kunde. Men det var inte så mycket mat man fick precis. Kanske en tesked eller så. "Mera mos!" skrek jag. Men det blev inget mer. "Du kan få ont i magen om du äter för mycket, du får vänta till imorn" sa mamma. "Ja, du ska ju få potatismos varje dag ett tag nu. Lyckos dig!" sa pappa. Ja, tänk att nu vet jag varför pappa tycker så mycket om potatismos! Och tänk va jag ska reta honom varje dag, när jag sitter här och äter potatismos medan han tvingas äta risotto eller kyckling eller klyftpotatis eller nåt annat läbbigt.

7 bebisar, 8 föräldrar

Nu har vi varit på lunch med föräldragruppen (den föräldrarna hade innan vi föddes). 7 bebisar var vi, Majken, Elsie-Lo, Linnéa, Matilda, Minna, Rasmus och jag. Och så 8 föräldrar också, men strunt samma vad alla dom heter. Det var väldigt kul att träffa alla, Majken och Elsie-Lo hade vi ju inte sett innan. Jag är störst i gruppen med mina 8,1 kilo. Och den enda som kan sitta i egen stol. (Men på bilden sitter jag hos Minnas mamma Ida, det är jag som har rödvita kläder, där till höger). Vi var faktiskt väldigt snälla alla barnen, skrek bara lite grann. Har jag berättat att Linnéa och Matilda är nåt som heter tvillingar? Dom låg i mammas mage tillsammans och kom ut samma dag. Tänk om jag hade haft en tvilling. Den kanske hade hetat Sixten eller Kerstin eller Adrian... Åh, va coolt det hade varit! Men det tycker tydligen inte mamma och pappa. "Nä, fy bubblan va jobbigt!" säger dom.

Enough is enough

Okej mamma, du är förlåten. En och en halvtimme gos (plus dans till Bananaramas "Love in the first degree" från 1987) är fullt tillräckligt. Enough is enough liksom.

Känner mig lurad

Imorse sa mamma "Idag ska vi bara softa Max. Och så ska vi gosa en massa du och jag." Det här har vi gjort idag:
1. Rensat ut lite fler kläder som jag inte kan ha längre, och lagt i en stor kartong.
2. Tvättat två maskiner tvätt.
3. Fixat Fars dags-present.
4. Varit på föräldragrupp på BVC. (Det var väldigt kul, jag och en annan pojke jollrade ikapp så mammorna nästan inte hörde vad dom sa.)
5. Varit och mätt och vägt mig på BVC (8140 g och 68 cm, det ni!)
6. Tagit en promenad (en kort men ändå).
7. Varit på Konsum.
8. Fixat några saker vid datorn, bland annat på två sidor som heter swedbank.se och forsakringskassan.se
Tycker ni att det här är att softa? Nä mamma, jag känner mig faktiskt lurad. Nu får du komma och gosa med mig! Och nästa gång du säger att vi ska softa, då kommer jag gå och gömma mig.

På premiär

Igår kväll var vi på fest. Det verkar vara så att man går på fest mest på lördagar, vet inte varför... Det var Michael (som är ihop med Emma med mörkt hår) som öppnade sin ateljé. Michael är alltså konstnär, och gör hur coola tavlor som helst. Vi har en här hemma som han har gjort, och den är mamma och pappa väldigt stolta över. Jag var väldigt snäll på festen, och alla tyckte att jag var en bra bebis. Men jag tror att mamma och pappa trodde att jag skulle sova lite mer.... Det är bara det att jag är lite anti sömn just nu. Förlåt mamma och pappa, jag vet att jag har hållit er uppe de senaste nätterna... Men jag jobbar på det.