Fast det var ju ingen film för oss...

Idag på förmiddan gick vi ner på stan för att träffa Rasmus och hans mamma. Jag trodde att mammorna antingen skulle fika eller gå runt sjön, för det brukar dom ju göra. Men istället gick vi in på ett ställe och köpte några biljetter. Sen lämnade mammorna biljetterna till en man som rev sönder dom och så gick vi upp för några trappor och in i ett jättestort rum, med en massa röda stolar. Längst fram fanns det en jättestor TV och när den gick igång så blev det mörkare där inne. "Nu är vi på bio Max!" viskade mamma. Wow! Bio! "Nu är vi allt stora killar, när vi får gå på bio!" sa jag till Rasmus (det är Rasmus och hans mamma som är på bilden till vänster). Fast det var ju ingen film för oss bebisar precis. Nej, filmen var totalt ointressant och vi förstod ingenting. Fast det var ändå lite spännande att bara sitta där i mörkret och mysa med mamma. Och så kunde man spana lite på dom andra bebisarna som var där. Efter nån timme var jag ändå hyfsat uttråkad. Men eftersom jag förstod att mamma nog ville se klart filmen, så gnällde jag ingenting. Jag somnade istället. Shit va jag är snäll egentligen.