I princip bortglömd.

Hon har glömt bort mig. Jag ligger på skötbordet och tittar på min mobil där uppe i luften. Okej, i början var det lite kul, men nu är jag säker på att hon glömt bort mig. Mamma alltså. Hon städar. Moppar golvet närmare bestämt. Och när man moppar får det inte ligga några saker på golvet. Och inte några Maxar heller uppenbarligen. Så innan la hon upp mitt babygym och min babysitter i sängarna. Och min stol, den har hon ställt uppe på matbordet! Och jag ligger alltså på skötbordet och är alldeles alldeles bortglömd. Fast det klart, då och då kommer mamma in och pussar lite på mig och blåser på min mage. Men sen moppar hon vidare. Så i princip är jag bortglömd. Min enda vän idag är Herr Björn. Jag har skrivit en dikt till Herr Björn:
"Du städar aldrig, moppar ej.
Du skulle aldrig glömma mig.
Du är så brun och mjuk och go.
Sån tur att du på mitt skötbord vill bo."