Måste laga lite.

Ohlalala, va jag städar å städar å städar med mammas nya grej. Duktig är jag. Rent blir det. Men vänta nu, man måste ju laga lite också. Skruva skruva skruva med min fina skruvmejsel. Ohlala va jag lagar bra. Men nu tror jag faktiskt att jag är klar. Hejdå.

Härm-apa

Så typiskt pappa! När jag hade fått en skinnjacka av mormor och morfar, då skulle han helt plötsligt ha likadan. Och när jag fick en keps av mamma, så köpte han också en sån keps. Sån härm-apa. Men jag förstår honom, det är ju egentligen rätt självklart att han vill se ut som jag.

P.S Klippt sig har han visst också gjort, så nu har han (nästan) lika kort hår som jag har. D.S

Bäst av alla.

Idag kom min kusin Alma hit! Och hon ska sova här inatt också! I mitt rum! Sen imorgon ska vi till Leo och hans lekplats. Och där ska Alma åka rutschekana med mig, har hon sagt. Åh, det här måste vara den bästa överraskningen på hela sommaren. Nej, nu hinner jag inte skriva mer, för Alma och jag måste gå och öva lite mer på att åka rutschekana. Bäst av alla kommer vi va imorgon!

Skulle inte tro det va...

Vi har ett fint hus och ett fult hus nu. I det fula huset ligger det en massa skräp och brädor på golvet och så är det gult på väggarna och inget riktigt golv. Det är inga möbler där heller, ingen soffa, ingen säng, inga tavlor. Men mamma och pappa envisas ändå med att vi ska sova där inne snart. Och att det ni ser på bilden, är mitt nya rum. "Här inne ska du bo sen Max", säger dom. "Skulle inte tro det", säger jag.

Galen blir jag.

Ja, jag vet att jag redan har ätit frukost. Mycket frukost. Men nu var det ju så att det var leverpastej på min macka. Pappa däremot, han har ost. Så nu vill jag också ha ost! Galen blir jag på er om jag inte får! Ge mig, ge mig, ge mig, ahhhhhhhh!!

Hellre blå än försiktig.

Ibland när man går så fort som jag gör, så är det helt omöjligt att se allting som står i vägen. Så då går man in i nåt (oftast är det nåt som mamma och pappa placerat på en helt koko plats). Och ibland när man klättrar upp på saker så fort som jag gör så är det jättesvårt att stå kvar. Och då ramlar man ner. Det gör ont att gå in i nåt och att ramla ner. Ibland kommer det lite vatten i ögonen då. Fast ibland blir jag bara ruskigt arg. Sen efter nån dag, när man tror att allt det onda är borta, då blir det blått där man har slagit sig. Alltså, jag tycker ju om blått och så, fast jag vill ju inte vara blå i pannan. Eller på benet. Och inte går det bort när man duschar heller! Mamma säger att om jag är försiktig, då blir jag inte blå. Hmmmm.... Nej, va fasen, jag är nog hellre blå än försiktig!

Ni kan ju alltid försöka.

Ibland låter det på ett speciellt sätt i vårt vardagsrum. Det är nån som sjunger nånstans där inne i väggarna. Vet inte hur det går till. Men musik heter det i alla fall. Och ibland när det kommer musik, då kan inte jag stå still. Jag bara måste röra mig lite. Dansa heter det. Min dans, som ju är den bästa dansen, går till så att man böjer på knäna upp och ner. Det blir liksom ett skönt gung. Det är ganska svårt att dansa min dans faktiskt. Men ni kan ju alltid försöka.

Men nu får ni väl skärpa er!

Men gud va här ser ut! Nu har jag tagit fram den däringa städgrejen till er så att ni kan städa lite, mams och paps. Bara att sätta igång. Bra va?

Nu gör jag som jag vill.

Ibland (eller rätt så ofta) så har jag varit ganska så arg så arg när vi äter. Ganska så mycket arg. Jag tycker helt enkelt att det går på tok för sakta för mamma och pappa att skyffla in maten i min mun. Dom sitter där och pratar och bryr sig bara om sin egen mat. Typ. Men nu har dom äntligen kommit på hur vi ska lösa problemet. Jag äter själv! Åh att det skulle ta så lång tid att fatta det. Nu kan jag göra precis som jag vill, äta precis så fort jag vill och slänga ner så mycket jag vill på golvet. Det enda svåra är skeden. Skeden vill liksom inte riktigt få upp maten och sen hitta in i min mun. Så det blir ju att man använder händerna en del. Och när inte det heller fungerar (eller om jag "råkar" kasta iväg skeden) , då är det bara att vända på tallriken och hälla i sig det sista!

Äntligen!

Det var nåt på gång! Min födelsedag var det! Äntligen äntligen äntligen! Trodde aldrig det skulle bli min tur... I ett år har jag levt nu. Och ett år är ganska lång tid tror jag för jag har ju hunnit med massor. Och så har jag blivit så stor så stor. Det är egentligen idag jag fyller år men det var igår det var födelsedagsfest för mig! 30 stycken var här i trädgården och firade mig. Och jag fick en hel hög med paket som dom andra barnen hjälpte mig öppna. Det var en bilbana med bilar, ett nytt instrument, en gräsklippare så jag kan hjälpa pappa klippa, en låda som man ska sitta in men den ska man köpa sand till innan man kan använda den. Och massa mer. Och så badade vi i min nya pool med min nya rutchkana. Och så åt vi tårta. Med jordgubbar på. Mums filibums va gott det var. Nej, nu hinner inte jag skriva mer för jag måste gå och leka med alla mina miljoner nya leksaker.

Undrar vad det är...

Det är nåt på gång. Vet inte vad det är, men nånting är det. Det fixas och lagas massa mat. Och så har vi ett stort vitt tält i trädgården. Och så får jag saker i förskott. Till exempel en vagn. Och en keps. Och en pool. En alldeles egen pool! Och en vattenkanna också. Hmmm, undrar vad det kan vara dom håller på med dom vuxna. Nånting är det som är på gång...

Tänk vilket fint namn!

Alltså, det finns ju en affär som säljer mat som heter Maxi, det visste jag. Men nu har jag ätit en hamburgare och den kom från en affär som heter Max! Tänk vilket fint namn jag har, alla matställen vill ju heta som jag.

Hallååå?

Hallå, det är Max? Är det någon där? Hallåååå..... Det här är min nya grej. Att prata i mammas eller pappas telefon alltså. Jag gör precis som mamma och pappa gör och håller mackapären vid örat. Men ibland så ÄR det faktiskt någon som pratar där inne i telefonen! Mormor eller farmor eller nån. Det tycker jag är lite läskigt och då vågar jag inte säga nånting alls. Prata klart nu då mamma och pappa, så jag kan fortsätta med min telefon-lek!

Sen började dom gå runt blompinnen!

Igår var det en konstig dag. Först så lagade mamma och pappa mat hemma. Sen tog vi med maten till Harry och Astrid! Sen åt vi där allihop på deras gård, jättemånga var vi. Sen efter maten så tog dom vuxna några pinnar och så satte dom blommor på dom. Och sen gjorde mamma och några andra runda ringar som dom satte i håret. I mitt hår med! Men sen hände det konstigaste någonsin. Allihop började gå runt runt den stora blompinnen! Och så sjöng dom. Om grodor som inte hade nån svans och om en jungfru som var skär (stackars henne). Ibland är vuxna bara sååå knasiga.

Vatten vatten vatten!

Vi har varit utomlands en stund. I det tyska landet Tyskland. Farmor, farfar, fastrarna, farbröderna och kusinerna var också där när vi kom dit. Sån tur att vi åkt till samma ställe allihop! I Tyskland kan man bada. Jättemycket kan man bada. Både i havet och i poolen. Men det var visst ruskigt kallt i det där havet, så det var bara pappa och farmor som badade där. Fast egentligen tror jag att jag också hade klarat det fint att bada i det där havet. Men nu fick ju poolen duga. Och det var en bra pool för jag kunde nästan simma i den. Bara jag hade en röd grej runt mig så kunde jag. Lätt som en plätt var det, bara sprattla lite med benen och armarna så gick det framåt. Så nu kan jag både gå och simma. Inte så pjåkigt.

I måndags så gick vi upp tidigt och sjöng för farmor. För då fyllde hon år. Sen hade vi nåt som hette picknick på stranden. Picknick var som att ta med maten till stranden och äta den där. Typ. Så alltså nu har ALLA, ja precis ALLA, fyllt år. Utom jag. Grrrr, när är det min tur?

Oj jag glömde det roligaste med det tyska landet. Dom har roliga grejer i sina badrum. Dom kan man leka med. Mamma och pappa klagade lite på att det blev blött på hela golvet. Åhh, så kinkiga dom är...

Nu är jag större faktiskt!

I helgen har pappa varit på festival. Jag var sur när han åkte för jag ville också på festival "När du blir lite större" sa pappa. Jag tjurade en stund. Men sen bestämde jag mig för att lära mig gå istället. Så pappa skulle se hur stor jag är. Så när mamma satte ner mig på golvet så tog jag några steg framåt. Fastän hon inte höll i mig nånting alls! Till moster gick jag. Och sen till mamma igen. Och sen till moster. Och så höll vi på så en lång stund. Mamma och moster tyckte det var väldigt festligt. Jag tycker fortfarande det är mer festligt att krypa. Det går ju fortare liksom...

Idag när jag vaknade var pappa hemma igen. Jag fick en t-shirt av honom som var svart och supercool! Jag visade pappa att jag kan gå nu. Han blev också väääldigt imponerad. Så nu när jag både kan gå och har en cool svart t-shirt, så kan man ju faktiskt säga att jag är större! Och då kan jag ju följa med på festival. Eller hur pappa?


Så här ser jag ut när jag går:

Så då är jag också glad.

Jag har kommit in på nåt som heter dagis. När det blir nytt år ska jag börja på dagis. Jag vet inte vad dagis är. Men jag har kompisar som går på dagis och dom verkar gilla det. Och så gjorde det mamma och pappa superglada att jag kom in på just det där dagiset. Så då är jag också glad. Jätteglad är jag. Det ser ni va?

P.S Har varit hos Magdalena och vägt och mätt mig igen. 78,5 cm och 10970 g. D.S

So much to do....

Förlåt. Jag har inte skrivit här på jättelänge. Jag vet. Men det är jobbigt att va bäbis. Massa saker man ska lära sig. Och massa saker som händer hela tiden. Min mamma gillar ju att skriva listor, så här är en lista på vad som hänt senaste veckorna:
1. Jag kan stå själv utan att hålla i mig i nåt. Men att röra fötterna också så som dom vuxna gör känns svårt. Tror jag väntar lite.
2. Stolen i bilen har växt! Den är jätteskön nu och inte alls trång. Och så är det lite annan färg på den också...
3. Jag har kommit på knepet hur man kommer ur vagnen. Man liksom gör sig smal och ålar sig neråt. Sen så kan man till exempel krypa iväg till det svarta klotet på altanen och leka med nåt som dom stora kallar aska. Då blir man svart. Snyggt.
4. Pappa och mamma har börjat spänna fast mig i vagnen. Blä.
5. Jag har kommit på att världens roligaste lek är att öppna små dörrar och plocka ut grejer ur skåp. Pappa tycker leken är tråkig men det struntar ju jag i såklart.
6. Pappa glömde att slänga min blöja en dag, och jag kom på hur roligt det är att leka med bajs.
7. Pappa har blivit väldigt noga med att slänga blöjorna så jag kan inte leka med bajs längre.
8. Det har flyttat in några killar hos oss. Till exempel en som heter Daniel. Fast dom är mest utomhus och leker med brädor och spikar och hammare och sågar. Verkar inte vilja komma in. Och så har vår trädgård blivit mindre. Knas.

Jaja, nu vet ni vad jag gör om dagarna och varför jag inte hinner skriva så mycket. Ska bättra mig. Lovar.

Yeeeesssss! Äntligen lyckades jag sno pappas glasögon!

Förstår inte vad dom pustar om.

Whohooo, jag har börjat cykla nu! Joho, det är faktiskt sant. Jag tycker inte det var alls jobbigt att cykla. Jag förstår inte varför mamma och pappa pustar så mycket... Det var ju bara att sitta där så gick det ju framåt. Och så har jag fått en cykelhatt också. Den är blå och jättefin. Men var är mammas och pappas cykelhattar?

Jag förstår dom.

Igår tog mamma och pappa på sig gummistövlar och regnkläder och så åkte vi (och Bosse och Bosses mamma och pappa) iväg i bilen till ett konstigt ställe. På det konstiga stället fanns ett jättestort rött hus och massa geggamoja. Och så luktade det märkligt. Först så stod vi och väntade och väntade en lång stund. Men sen sa plötsligt dom vuxna "Nu kommer dom! Titta nu Max och Bosse!". Och då kom det massa kossor springande. Mamma och pappa sa att kossorna inte hade varit ute på jättelänge, så att dom skulle bli sååå glada för att komma ut. Det blev dom inte. Inte alls faktiskt. Dom bara gick omkring och lufsade. En del ville till och med gå in igen i det röda huset. Och jag förstår dom. Det var ju apkallt ute! Alltså, jag vet inte vad den där lilla utflykten skulle va bra för. Jag har ju en fin ko hemma som jag kan titta på. Min ko bor inne i mitt rum. Och hon ska aldrig nånsin behöva vara utomhus. Så det så.

Jag tror inte att vi vann...

Jag har varit med i en tävling. Min första. Det var en tävling som hette Vårruset. Fast Lena på mammas jobb sa att det hette Kärringskumpet eller Satmaran... Jag och mamma och några på mammas jobb var ett lag kan man säga. Och så sprang vi runt den där sjön. Eller gick gjorde vi nog mest, för det är tydligen lite jobbigt att springa med vagnen. Det var bara tjejer som var med i det där ruset. Och så jag då. Jag var enda killen faktiskt! Konstigt. Undrar om killar inte kan jogga? Efter en stund kom man i alla fall mål. Och då fick man en medalj. Och en stor kasse mat. Alltså, jag tror kanske inte att vi vann. Fast vi måste ju har kommit rätt så bra eftersom vi fick så mycket grejer... Maten åt vi upp sen hemma hos Harry och Harrys mamma. Så nu har vi bara medaljen kvar. Fast det är ju inte så pjåkigt.

Många tänder blir det.

Jag har fått nya! Tänder alltså. Dom nya växer där uppe, innan hade jag bara nere. Men det ska nog vara så. En uppe-tand är ganska stor, men dom andra är så små så små som dom nästan inte finns. Men dom känns (säger i alla fall pappa, men han får skylla sig själv när han inte håller fingrarna borta). Två där nere och fyra där uppe, det blir.... många blir det!

Men var är tårtan?

Jag tror kanske att jag hade födelsedag igår. För jag fick ett paket av mamma och pappa. En jättestor paket. Det tog ganska lång tid att förstå vad det var i paketet. Det var liksom bara en massa pinnar, så det såg inte mycket ut för världen. Men sen så satte pappa ihop alla delarna i paketet. Och då sim salabim blev det en gunga! Tänk att jag har en alldeles egen gunga! Gunga är min nya favorit. Helt klart. Det kittlar så skönt i magen när man gungar. Och nu kan jag gunga hela dagarna om jag vill. (Eller det kanske inte mamma och pappa vill förresten...) Jo, så jag tror absolut att det var födelsedag igår. Annars hade jag väl inte fått ett så fint paket? Fast det finns några saker som talar för att det inte var födelsedag också. Till exempel var inte mormor eller morfar eller farmor eller farfar eller kusinerna här. Det tror jag dom är när man fyller år. Och så var det ingen som sjöng för mig. Och viktigast av allt: Det var ingen tårta.

Viktigt att vila också.

Jag kan gå nu. Jo, det är säkert. Fast jag behöver en grej bara. En liten grej med hjul på. Som jag fick i julklapp. Men då kan jag gå. Och fort går det. För fort, tycker mamma. Det finns ett problem bara. När jag blir trött i benen så vet jag inte vad jag ska göra. Man kan ju inte bara sätta sig ner, det är ju jättelångt ner till golvet (jag är faktiskt 75,5 centimeter lång nu), så det kommer göra apont. Så när jag inte vill mer så gnäller jag bara lite, så kommer mamma eller pappa och hjälper mig så jag kan sätta mig. Det är viktigt att vila ibland faktiskt.

P.S Pappa har rivit hela bilhuset nu. Så bilen bor på gatan. Som en uteliggare. Stackars. D.S

Fantastisk lekplats den där Leo har!

Åhh, jag vill inte att den här braiga veckan ska va slut. Det är ju så här alla veckor ska va. I onsdags så var alla mina fyra kusiner här. Och alla mina två fastrar. Och då åkte vi till ett helt fantastiskt ställe. Det var liksom som en megastor lekplats där nån som hette Leo bodde (lyckos honom). På lekplatsen fanns det till exempel bollar. Jättemånga bollar. Jag kunde inte tänka mig att bollar kunde va så roliga, men det va dom. Jag simmade runt i bollarna ända tills jag somnade. Då åkte vi hem och åt pizza istället. Mums!

Det här har också varit trädgårdsvecka. Alltså vi har varit ute i trädgården ganska mycket. Trädgård är super. Bättre än inomhus nästan. För man kan krypa hur långt som helst i trädgården. Där finns inte en endaste vägg där det tar stopp. Och så kommer det besök ibland till trädgården. Till exempel har Eivor och Sune varit här, dom har flyttat runt blommor och blad i trädgården. Det verkar mamma och Sune och Eivor tycka är kul... Och så har Bosse varit här. För Bosses pappa Rikard har hjälpt pappa ta sönder hela bil-huset. Undrar vart bilen nu ska bo?

Braiga veckan avslutades i Nässjö. För igår fyllde kusin Alma år (som sagt, alla fyller år utom jag). Så då var det party. Och sen idag när vi ätit frukost så gick vi till en lekplats. Fast den var inte alls lika stor som Leos. Och så var den utomhus. På lekplatsen fanns i alla fall en grej som jag fick sitta i. Det var grymt kul. Alltså, inte bara att sitta där. Men när Tilda puttade på grejen så åkte jag fram och tillbaka. Det kändes roligt i hela magen. Gunga kallas det om ni inte visste det.

Plaska är det bästaste!

Hoho, vi är hemma nu! Hemma hos gåstolen och röda mattan och fjärrkontrollerna. Men jag har varit lååångt iväg. Tror jag. Det tog i alla fall lång tid att åka dit. Längre tid än till kusinerna i Berlin. Först åkte man bil en stund och sen åkte man flygplan. Flygplanet var inte så spännande som jag hade trott. Det var ungefär som att åka tåg. Fast det var lite kul att titta ner på alla konstiga hus där nere. Dom var små som sockerbitar, undrar vilka som bodde där? Efter flygplanet åkte man buss. Sen åkte man inte mer för sen var man framme. På Goda-mat-hotellet. Goda-mat-hotellet hade ett jättestort badkar. Pool kallas det. Och så fanns där ett rum där mamma och pappa och jag skulle bo. Och så fanns där mumsig mat. Den här veckan har jag ätit nåt som hette mojosås och nåt som hette tapas. Och pizza! Och melon! Och massa annat. Jag äter nästan lika mycket som min mosters kille Oskar. Eller... han kanske äter lite mer... Ibland gick vi ut och åt på nån annan restaurang, men det tyckte jag var onödigt för hotellets mat var ju bäst! Men det viktigaste på hotellet var ändå poolen. För jag älskar att bada. Jag fick en grej att ha i poolen också. Det var som en båt. Och på båten satt en fisk. Eller en delfin sa pappa att det var. Så den åkte jag runt med i poolen. Men mest plaskade jag, det är det bästaste! Ibland gick mamma och pappa ner till en annan pool också. Havet hette den. Då hängde jag med mormor, morfar, moster och Oskar... I skuggan. Dom vuxna verkar tycka att det är väldigt skönt att ligga i solen när man kommer upp. Men jag tycker att skuggan är bättre. Och där slipper man ju få så där brun konstig färg på kroppen också. Åh, jag har ju glömt! På hotellet bodde det två djur också. Den ena var som en megastor baba (eller giraff som mamma och pappa säger) och den andra var som en jättestor Herr Björn. Dom hette Lollo och Bernie och dom kom och hälsade på mig och alla andra barn ibland när vi åt frukost. Fast en morgon hälsade dom mest på morfar...

Packa i och packa ur

Imorse plockade mamma och pappa fram en massa kläder och lite annat smått och gott och la på sängen. Sen hämtade pappa upp något som såg ut som en stor låda, från källaren. Sen öppnade dom lådan. Och nu ska dom tydligen lägga alla grejerna i lådan. Fast mamma är inte så bra på sånt, så pappa gör det själv kan man säga. Så nu tar pappa alla mina nya fina grejer och lägger där i, dom korta byxorna och den korta skjortan... Och glasögonen! Ska dom verkligen ligga där? Jag vill ju ha dom på mig! Men mamma säger att imorgon vid den här tiden, DÅ kan vi packa upp alla grejerna igen. Packa i och packa ur och packa i och packa ur. Varför gör dom såna här onödiga saker?

P. S Nu åker vi till den där ön en vecka och jag vet inte om jag kommer kunna skriva där. Hoppas ni överlever ändå. D.S

Korta grejer ska det va

Nu är det bara fyra dagar tills vi åker till den däringa ön. Ni förstår, det kommer vara varmare där än vad det är här hemma, det kommer inte ens vara nån snö. Så därför behöver man inte ha jacka och mössa och sånt skräp. Nej, man kan ha korta grejer. Korta byxor och korta skjortor. Till exempel. Och som sagt. Jag kommer lätt va snyggast på hela ön.

Pappa och jag (och Radioapan) har det rätt gött om dagarna måste jag säga.

Det är ju krypvecka också.

Oj, jag kanske glömde nåt viktigt innan. Det här var ju också veckan när jag lärde mig krypa. Fast det går konstigt nog bara på mattor. Och helst utan hala byxor.

Dubbelt så tung, hälften så gammal.

Nu har det gått en hel pappa-vecka till. Va fort det går! Fast det har varit en mormor/morfar/moster-vecka också. För inatt har jag sovit hos dom. Tur det, för mamma och pappa var på fest hos nån som fyllde sådär många år som mamma är. Och så har det varit en Bosse-vecka också. För idag har världens sötaste Bosse varit här. Mamma och pappa trodde nog att jag skulle bli lite rädd för Bosse, för att han hade blivit så stor. Han väger dubbelt så mycket som mig nu. Men jag blev inte ett endaste dugg rädd, fastän han slickade en massa på mig och tog in hela min hand i sin mun. Alltså, varför skulle jag bli rädd för nån som bara är hälften så gammal som jag?

Va är det för fel med sked?

Ikväll har vi ätit nåt mystiskt. Det var liksom risklumpar, med grejer i. Eller grejer på. Det var min kompis Harrys pappa som hade gjort maten. Han har en restaurang där dom gör såna där risgrejer. Mamma och pappa älskar Harrys pappas risgrejer. Dom älskar dom så mycket så att dom inte äter risgrejerna med bestick, utan med några speciella pinnar. Jag hade aldrig ätit risgrejer innan. Och jag hade inte ätit med pinnar heller för den delen. Men nu har jag det! Och nu kanske ni kommer bli lite förvånade men jag tyckte faktiskt det var gott! Supergott. Fast det där gröna starka fick jag inte smaka. Typiskt. Det där med pinnar tycker jag dock verkar lite komplicerat. Va är det för fel med sked liksom?

P.S Snart är det Melodifestivalen. Heja Salem! D.S

Snyggast på ön.

Vi har varit på stan idag och köpt en massa grejer till vår resa. Vi ska åka till... äh va heter det nu igen... En ö långt bort är det i alla fall. En solig ö. När det är soligt måste man ha glasögon på sig. Som pappa har. Fast han har ju det även när det inte är sol... Men dom som vi köpte till mig idag ska man ha i solen i alla fall. Dom är liksom mörkare än dom som pappa har. Och blåa. Jag kommer va snyggast på hela den där ön. Lätt.

Har jag blivit så svag?

Alltså, nu förstår jag faktiskt ingenting. Har jag blivit så svag? Eller har lådorna i köket blivit tyngre att öppna? Jag drar och jag drar men dom öppnar sig bra pyttepyttelite. Kan det kanske ha nåt att göra med att pappa satte dit några små plastbitar i lådorna häromdagen? Ahhh, öppna lådorna som var så roligt! Vad ska jag nu hitta på? Men vänta nu, pappa satte ju inga plastbitar på lådorna lite längre upp. Vänta ni bara! Snart når jag dom!

Hon har lurar på sig i alla fall.

Min första pappavecka är över. Den har varit minst lika bra som en mammavecka. Bra med lite sån dära omväxling tycker jag. Vi har bland annat varit hemma hos min kompis Agaton. Och så har vi köpt en ny snygg haklapp (som är mycket mer bekväm än den gamla). Och så har vi varit och hälsat på mamma, på hennes jobb. Jag har varit på mammas jobb massa gånger innan. Fast aldrig när hon jobbat. Jag förstår inte alls vad hon gör där hela dagarna. Men hon har lurar på sig mycket i alla fall. Jag fick låna lurarna av henne en stund. Men va fasen ska man med dom till?

Mer bus, mindre brödbak.

Min mamma gick verkligen till jobbet imorse! Jag trodde bara hon skulle ut och hämta posten eller nåt. Men hon gick verkligen iväg! Men det gjorde inte pappa. Jag var nog aldrig orolig egentligen. Eller kanske lite. Tänk om inte pappa stannat kvar! Men nu är det i alla fall paps och jag som ska hänga om dagarna. Ska bli superduperkul! Jag känner på mig att det blir mer bus och bygg nu. Och mindre brödbak och bloggande...

Konstig månad.

Nu är jag frisk igen. Nästan. Fast det är fortfarande en massa slem i näsan. Vart kommer allt slem ifrån egentligen? Jaja, nog om min tråkiga sjukdomsbild... Vet ni att det börjar en ny månad imorn? Mars heter den. Jag har aldrig varit i mars förut. Det verkar vara en konstig månad för mamma säger att hon ska börja jobba när när det blir mars. Men det går ju inte. Jag är ju alldeles för liten för att vara hemma själv förstår hon väl! Men hon verkar mena allvar. Hjälp! Vem ska vara hemma med mig imorgon? Snälla lilla mars, ta inte min mamma!