Bättre än Pops.

Jösses va slöa dom är idag, mamma och pappa. Dom bara ligger i soffan och tittar på grejen på väggen. På han som heter Pops tittar dom. Och på nåt som heter slalom. Dom säger att dom är trötta för att jag har varit vaken ganska mycket inatt. Men det har jag inget minne av. Nej, jag tycker dom får skylla sig själva som gick och la sig så sent. Tur i alla fall att moster och Oskar kom förbi på eftermiddan. Dom var mycket piggare. Jag fick både bus och gröt när dom var här. Det är minsann bättre än både Pops och slalom.

In i skåpet, ut ur skåpet.

Ganska ofta drar mamma eller pappa ner en lucka i köket. Sen sätter dom in lite tallrikar och glas och skedar och sånt i skåpet som finns där inne. Sen nån dag senare öppnar dom luckan igen. Och så plockar dom ut allting och sätter in det i andra skåp! Varför gör dom så? Är ju sååå onödigt arbete. Idag har jag ändå hjälpt pappa att plocka ut alla sakerna ur skåpet. Var ju inte så värst skojsigt måste jag säga. Men vem vet, en vacker dag kanske jag också förstår det roliga med skåp-plockandet.

Rätt bra på att leka.

Igår var min kompis Liv här. Liv är rätt lik mig. Hon är oftast glad, hon kan sitta stadigt och så har hon heller inte så mycket hår. Liv och jag lekte med mina grejer. Vi var rätt bra på att leka tyckte mammorna. Liv fick låna min gåstolsbil också, hon var ganska duktig på att gå i den faktiskt. Fast inte så bra som jag såklart.

Allt blir lite spexigare.

Har kommit på nu hur allt blir lite spexigare. Man drar bara huvet bakåt, låångt bakåt. För då blir allting upp och ner. Går lika bra att göra i sitthörnan, som när man är i någons famn. Det är bara att slänga sig bakåt alltså, så blir världen en smula roligare.

PS. Mamma kom inte med vällingen tidigare idag, kvart i sju säger hon att klockan var. Jag vet inte riktigt om det är sent eller tidigt, men jag tycker kvart i fem låter som en mycket bättre tid. DS.

PS igen. Har varit och vägt och mätt mig hos Magdalena idag. 9860 gram, 72,5 cm. Inte så mycket mer än förra gången men fullt tillräckligt tydligen. DS igen.

Imorn får hon pallra sig upp lite tidigare.

Det har varit en konstig natt hörrni. Jag vaknade som vanligt supertidigt på morgonen (eller natten va det nog egentligen). Då brukar mamma och jag amma. Men inatt blev det inget. Mamma matvägrade! Så jag låg där i min säng och försökte somna om. Svårt var det även om mamma stoppade in nappen tusen gånger. Till slut gick det i alla fall. Men jag väcktes nästan direkt av att pappas telefon lät sådär konstigt. Den gör det när han ska gå upp. Men idag var det inte bara han som gick upp, mamma följde också med! "Näää, nu får det vara nog, nu måste vi väl ändå amma!" tänkte jag. Men då kom mamma tillbaka med en flaska istället. Det va sån där välling i. Jag var lite skeptisk först, men det var faktiskt rätt gott. Jättegott var det när jag tänker efter. Och så var det rätt mysigt att ligga där i sängen med mamma. Men imorn får hon ju pallra sig upp lite tidigare och göra välling tycker jag. Det kan ju inte va meningen att man ska ligga och sova sådär länge utan mat. Eller?

Det var en antenn på...

Idag har jag och mamma varit och hälsat på på pappas jobb. Han jobbar inte här där vi bor, han jobbar i nåt som kallas Kalmar. Jag tyckte väldigt mycket om alla som jag träffade, alla pratade med mig och jag fick dra lite i deras hår och sånt. Pappa hade fått en mössa av nån som lyssnar på honom (fråga mig inte hur det där går till). Det var en antenn på den (fråga mig inte varför). På pappa var mössan inte så snygg, men jag passar ju i allt! På eftermiddagen åkte vi till en stoooor affär. Johanna som syns lite till höger på bilden och som jobbar med pappa, följde också med. Det var en rätt rolig affär tyckte jag, jag var i alla fall jätteglad hela tiden. Lite har det att göra med att jag fick smaka köttbullar och potatismos där. Förstår ni hur gott det är? Jaja, nu har vi i alla fall kommit hem igen, och så har vi packat upp alla saker vi köpte. Till exempel köpte vi en slickepot. Och värmeljus. Värmeljus måste man köpa när man är i Kalmar-affären. Det säger mamma i alla fall.

Magiskt.

På bordet vid soffan ligger en rolig liten manick. Och om jag är riktigt smart och har lite tur, då hamnar jag helt rätt med min gåstol, så att jag kan få fatt på den. Mamma och pappa vill inte att jag har den, vilket gör allt extra roligt. Och tänk, ibland när man trycker på den så går den där grejen på väggen igång. Då är det nästan magiskt.

Bara undrar...

Jag har fått en kofta. Av min snällaste moster. Jag har aldrig haft nån kofta innan. Den är verkligen jättegosig. Och jättefin. Vit och blå och röd är den. Men jag undrar en sak moster. Ska koftor verkligen ska va så här rymliga?

Grabbkväll.

Min mamma ska inte va hemma ikväll. Hon och moster ska ut och äta. Inte förrän jag har sovit en stund kommer hon hem. Sån tur att pappa ska stanna hemma. Så att vi kan ha grabbkväll. Gött.

Såklart man måste öppna.

Idag när jag har gått runt med min gåstol så har jag några gånger kommit till en dörr. Självklart har jag öppnat dörren. Men varje gång har mamma snabbt stängt den igen, och sagt att jag inte får öppna den för "då kan all vår mat bli förstörd". Förstår ingenting. Ligger det en massa mat där inne? Måste nog gå och kolla igen....

Duktigast i världen.

Ohlala vilket äventyr vi varit på! Vi hade ju simning idag som vanligt. Men det var inte som vanligt! För idag skulle vi va under vattnet! Dyka kallades det. Det gick till så här: Mamma drog mig lite framåt över vattnet först, sen sa hon "och så dyk" och så doppade hon ner mig under vattnet och drog mig framåt en liten bit. Mamma höll hårt i mig, så vi var aldrig rädda varken mamma eller jag. Sen tog mamma upp mig och kramade mig och sa att jag var duktigast i världen. För det var jag ju. Åh va jag längtar till nästa vecka, då ska vi dyka ännu mer. Och så ska vi ta kort när vi är under vattnet. Så då kan ni få se hur snygg och graciös jag är! Nu hinner jag inte skriva mer för jag ska äta gröt. Med banan i hoppas jag. Eller äpple. Eller nåt annat. Jag är liksom inte så kräsen.

Bosse Hundgren.

Det var Bosse som var mammas överraskning! Alltså ett besök hos Bosse. Bosse är ett djur av modellen hund. Han är bara 10 veckor gammal, mycket mindre än jag är han. Och han var såååå söt. Och såååå stissig. Men jag var ändå inte alls rädd för Bosse, även om han bet lite i mammas tår, hihi. För när jag var i närheten var han faktiskt alldeles lugn. Han blir det när han är med barn, sa Karin och Rikard som är Bosses mamma och pappa. Bosse och jag var lite lika kan man säga. Till exempel skulle han också behöva blöja, för han bara kissade lite hur som helst. Som jag gör. Och så ville han ha allt i munnen. Som jag vill. Och så håller han resten av familjen vakna om natten ibland. Som jag gör. Åh pappa, du skulle varit med! Och snälla snälla pappa kan vi inte köpa ett djur av modellen hund?? Alla andra har ju...

Lilla onsdagslistan.

Roligast just nu: När pappa kastar upp mig i luften och leker att jag är ett flygplan. Tittut-leken. Babbla med hög gäll röst. Gå runt i gåstolen (jag kan rätt bra nu). Äta majskrokar. Borsta tänderna.

Tråkigast just nu: Torka av munnen och ansiktet när jag ätit. Sova. Ligga för länge på mage. Ligga för länge på rygg.

Och så är det skittråkigt att pappa inte kommer hem förrän imorn kväll. Fast mamma har lovat mig att vi ska göra nåt jättekul ikväll. Whohooo, en överraskning! Pilutta dig pappa!

Ska också ha brun tårta.

Det här med att fylla år verkar faktiskt fantastiskt. Speciellt när man är barn. Igår fyllde min kusin Tilda år. 10 stycken. Först fick hon massa paket. Sen åt alla smörgåstårta. Sen sjöng alla och så fick hon tårta med 10 ljus på. Sen fick hon blåsa ut ljusen! Och äta tårta såklart. Jag fick inte smaka den bruna tårtan. Men jag fick lite lite smörgåstårta. Utsökt var det. När jag fyller år ska jag också ha brun tårta. Och gärna smörgåstårta också. Massor av ljus ska det vara på tårtorna då. Minst lika många som Tilda hade. Fast mamma säger att jag bara får ett ljus på tårtan. Vaddå, varför ska jag bara ha ett ljus?? Nja, det här får vi nog diskutera.

Nu ska vi visst ut och åka bil. Jag kommer garanterat somna i bilen. Men när jag vaknar kommer vi va hos farmor och farfar, säger pappa. Hurra! Sen imorn ska vi på Tildas 10-årskalas. Två paket har vi köpt till Tilda. Jag kan inte skriva vad det är i paketen, för hon kanske läser min blogg. På kalaset blir det i alla fall smörgåstårta, har Tilda sagt. Hoppas jag får smaka.

Helena vem? Heja vad?

Hallå! Jag kan gå lite nu med min bil! Det går inte så fort, men det går långsamt. Och framför allt går det framåt, förut gick det mest lite bakåt. Jag tror jag går mot den där grejen på väggen som låter. Det är sån där sport på den. Sån där sport där det är snö och dom pangar med en lång pistol. "Vi hejar på henne Max, hon heter Helena!" ropar mamma och är alldeles stirrig. "Okej" säger jag, fast jag inte vet vem Helena är. Eller hur man hejar för den delen. Men jag kanske lär mig. Fast om man måste bli sådär stirrig som mamma är så hoppar jag nog över...

Hur har jag kunnat leva utan dom?

Men kära nån. Jag glömde ju det viktigaste av allt igår när jag skrev om den nya maten. Hur kunde jag göra det? Hur kunde jag glömma mina goda, fina, gula, roliga majskrokar? Jag undrar egentligen hur jag kunnat leva så länge utan majskrokar... Majskrokar är det enda som jag kan äta helt själv. Jag tar en krok i handen och så suger jag lite på den. Då smälter den, och så blir den plötsligt lätt att svälja. Fast egentligen är majskrokar mest luft, säger mamma. Men det är god luft, säger jag. Och det bästa är att när jag inte känner för att äta upp en krok, då kramar jag sönder den i handen i stället. Det låter förträffligt härligt. Krsch, krsch, krsch... Och så blir det en massa gula små smulor överallt. Men jag gissar att det inte göra mamma nånting. Det är ju faktiskt mest luft, eller hur mamma?

Det finns ju så mycket annat gott här i världen.

Alltså, det här med att amma har ju varit gott och mysigt och så. Verkligen. Men för ett tag sen började jag tycka att det är rätt segt faktiskt. Jag tror det är för att jag är en sån stor pojke nu. Jag har ju så mycket annat att tänka och titta på, så jag kan helt enkelt inte fokusera. Dessutom har jag ju förstått att det finns så mycket annat som är gott att äta här i världen. Och tänk att mamma tycker nog också att det börjar bli segt att amma. För för några dagar sen, ungefär när jag fyllde år (eller halvt år kanske det var) så struntade hon plötsligt i några av amningarna! Nu kanske du tror att hon lät mig vara jättehungrig istället, men så var det inte. Nej, jag fick mat istället. Mat och gröt och frukt och smörgås. Ibland, när affären gjort maten, så ligger den i en burk. Ibland, när mamma och pappa gjort den, så ligger den i en skål. Pappas favorit är nåt han kallar babysmörgås, tror det är typ bröd blandat med mjukost. Vilken som är mammas favorit vet jag inte, men hon gillade inte dagens burk med nudlar i alla fall. Jag blev helt orange i ansiktet av den och det var jättesvårt att tvätta bort allt... Åh, nu börjar jag bli lite sömnig. Och jag vill nog ändå att vi ska amma lite om en stund. För jag tycker ju fortfarande att det är rätt mysigt att somna vid mammas bröst. Även om jag är en stor pojke nu.

Dagens outfit.

Hej, det är jag som är Lilla Grodan. The one and only.

Men framåt då!

Lite gott ändå.

"Titta Max vad vi har köpt" sa mamma imorse. Och så gav hon mig en gul pinne med nåt vitt på. Jag är ju van vid lite större och roligare presenter numera, så jag tyckte inte den var så himla märkvärdig. Men jag stoppade genast in den i munnen såklart, för det gör jag ju med allt. Det smakade konstigt. Jättekonstigt. Och starkt. Men lite gott ändå på nåt sätt... Sen tog mamma tag i pinnen och så började hon började putsa mina små pyttetänder, med det vita. Vad gör hon? tänkte jag. Inte nog med att det är jobbigt att få tänder. Nu ska dom tydligen putsas också! Men det var rätt skönt måste jag erkänna. Jag försökte lite själv sen, men det var inte så lätt som det såg ut. Håhåjaja, tänk va mycket konstigt man ska behöva lära sig...

Tänk om det är poängen...

Igår fick jag en paket. Kanske världens största. I paketet låg det en massa röda bitar. Men min pappa är ju nästan som en trollkarl ibland, så när han fixat lite så hade delarna förvandlats till en bil. En bil med leksaker på. Och ett skönt säte i. Så här sitter jag nu och leker. Men bilen var lite roligare igår måste jag säga. För då lät det när man tryckte på knapparna. Bilen spelade liksom olika sånger. Det gör den inte längre. Inte sen mamma tog ut två små grejer ur stolen. "Förlåt Max, men det börjar bli så tjatigt" sa hon. Så tjaskigt! Jag som aldrig klagat på den musik som mamma och pappa lyssnar på! Men det som framför allt gjorde bilen lite roligare igår, var att mormor skjutsade runt mig i bilen. Runt köksön och ut i hallen, och så om igen. Ska nog tjata på mamma så hon också gör det idag. Fast det är lite lustigt för ibland när jag rör på fötterna så rör sig bilen. Tänk om det är det som är hela poängen...

Shit va jag är rolig.

Jag har upptäckt en ny grej i munnen. Nej, inte tänderna (dom är två nu), utan den där stora grejen som hänger i munnen. Innan hade jag ingen kontroll alls över den och fattade faktiskt inte vad den skulle va bra för. Men nu har jag upptäckt hur kul den är! Mest gillar jag att räcka ut den och sen blåsa, så det blir bubblor runt munnen. Då skrattar mamma och pappa. Shit va jag är rolig egentligen.

Jag är nog också avundsjuk....

Så här sköna borde alla dagar vara. Först kom Harry och hans mamma Jenny på besök på förmiddagen. Jag och Harry lekte ihop idag faktiskt, till exempel lekte vi leken "Ta av Harry hans strumpor". Mycket skojig. Nästa vecka ska Harry till nåt som heter Aruba. Mamma är mycket avundsjuk. Jag är nog också avundsjuk tror jag, för jag har förstått att det är varmt där och att man kan bada utomhus. Fast jag har faktiskt badat ändå idag. Fast inomhus. Och i min braiga badstol. När jag sitter i den kan jag bada helt själv i badkaret. Fast det klart, jag var ju inte helt själv. Mina nya badankor Larv och Lurv (döpta efter faster och farbror) var där också. Nu ska vi snart hem till Irma och hennes mamma och pappa och äta middag. Vi ska gå dit fastän det är typ tusen minusgrader. Jo, jag är nog rätt så avundsjuk på Aruba-Harry faktiskt...

Storlek 22.

Glömde berätta innan att jag fick en 6-månaderspresent av mams och paps i Malmö. Adidas heter dom. Tyvärr måste dom ha köpt fel, för Adidasarna är på tok för stora. Storlek 22 står det på lappen. Pappa säger att jag kan ha dom om ett tag. När jag kan gå och så. Han har förresten ett par exakt likadana. Och dom är minsann inte för stora. Fubbigt.

Vet inte vem vi bodde hos...

Hallå, jag är hemma nu! Och inatt har jag fått sova i min egen säng. Det var skillnad det. Den sängen i Malmö (på bilden) gillade jag inte, sov inte alls bra i den. Jag vet egentligen inte riktigt vem det var vi bodde hos när vi var i Malmö. Vi kände ju ingen annan som bodde där... Det var i alla fall i ett superstort hus. Och ett superstort rum. Man fick åka hiss upp till rummet. Våning 4 bodde vi på. Sen på morgonen fick man åka hissen neråt igen, och där bjöd dom på frukost! Så snällt av dom! I tisdags, när jag hade halv födelsedag, fick jag nåt som hette ägg för första gången. Det var rätt så gott och så var det väääldigt roligt att leka med. Sen igår morse fick jag gröt och mosad frukt. Det var mumsfilibabba! Då åt jag mer och lekte mindre... Hmm, vad har vi gjort mer i Malmö? Jo, vi har shoppat lite. Och så har vi träffat Ebba (bilden) och Olis igen, det var kuligt. Och igår var vi hemma hos Oliver! Oliver är bara lite lite äldre än jag. Han är cool och han hade lärt sig att ställa sig upp! Det måste jag också testa snart! Oliver har en storasyster som heter Wilma. Hon är 4 år, så hon kan allt. Rolig är hon tycker jag. Men hur roligt det än var i Malmö så var jag väldigt lycklig när vi kom hem igår kväll. Till och med när jag skulle gå och lägga mig var jag lycklig. Tänk att sängarna här i Växjö är så mycket skönare än dom i Malmö.

Fölsedag!

Idag har jag födelsedag! En halv i alla fall. Vi firar den i Malmö,
kom hit igår. Malmö är som Stockholm ungefär fast mindre. Jag
gillart.

Jag som precis börjat vänja mig.

Men va håller dom på med nu? Ska dom ta bort alla fina sakerna? Dom gosiga tomtarna på mitt rum ska tydligen bort. Och titta på granen! Den är ju nästan helt tom, knappt en endaste liten kula kvar. Och bocken är också borta. Alltihop ligger i en stor låda nu. Och den ska snart tillbaka ner till källaren. Det är lite sorgligt på nåt sätt tycker jag. "Men så är det när julen är slut." säger mamma. Tänk att all jul tagit slut. Och jag som precis börjat vänja mig vid den.

Sprattel, snurr, hopp, babbel.

Hoppfallera vilken bra grej jag har fått! Eller fått låna om vi ska va noga, det är egentligen David och Simons. Det är i alla fall en slags gunga. Jag trodde att alla gungor måste vara utomhus. Och det var jag inte så sugen på faktiskt, för det är det ju så kallt ute så man tror att öronen ska ramla av. "Friskt" säger pappa. "Apkallt" säger jag. Men den här gungan skulle vara inne! Och hänga i dörröppningen till mitt rum. Så här hänger jag nu och sprattlar och snurrar och hoppar. Och babblar. Mamma och pappa förstår inte vad jag babblar om för nåt, men det gör inte så mycket egentligen. Jag har bara så himla mycket att säga när jag hänger här i gungan. Åh, hoppas David och Simon glömmer bort sin gunga så jag kan hänga här för alltid.

Busets år.

Shit. Jag missade det. Det blev nytt år för första gången i mitt liv och så låg jag och sov... Typiskt. David och Simon missade det också. Fast vi vaknade lite alla tre när det smällde utanför. Högt smällde det. Undrar vad det var för nåt? Men mamma och pappa och Jennie och Per verkar ha haft det kul inatt i alla fall. Faster Jennie verkar ha haft roligast, för hon är så trött idag så hon knappt orkade äta frukost. Vi kusiner däremot är inte ett dugg trötta! Man kan säga att det är mycket bus i vårt hus idag. Och vet ni, David och jag och Simon har bestämt att 2010 ska bli Busets år. Jepps, det tummar vi på.