Hur har jag kunnat leva utan dom?

Men kära nån. Jag glömde ju det viktigaste av allt igår när jag skrev om den nya maten. Hur kunde jag göra det? Hur kunde jag glömma mina goda, fina, gula, roliga majskrokar? Jag undrar egentligen hur jag kunnat leva så länge utan majskrokar... Majskrokar är det enda som jag kan äta helt själv. Jag tar en krok i handen och så suger jag lite på den. Då smälter den, och så blir den plötsligt lätt att svälja. Fast egentligen är majskrokar mest luft, säger mamma. Men det är god luft, säger jag. Och det bästa är att när jag inte känner för att äta upp en krok, då kramar jag sönder den i handen i stället. Det låter förträffligt härligt. Krsch, krsch, krsch... Och så blir det en massa gula små smulor överallt. Men jag gissar att det inte göra mamma nånting. Det är ju faktiskt mest luft, eller hur mamma?