Sprattel, snurr, hopp, babbel.

Hoppfallera vilken bra grej jag har fått! Eller fått låna om vi ska va noga, det är egentligen David och Simons. Det är i alla fall en slags gunga. Jag trodde att alla gungor måste vara utomhus. Och det var jag inte så sugen på faktiskt, för det är det ju så kallt ute så man tror att öronen ska ramla av. "Friskt" säger pappa. "Apkallt" säger jag. Men den här gungan skulle vara inne! Och hänga i dörröppningen till mitt rum. Så här hänger jag nu och sprattlar och snurrar och hoppar. Och babblar. Mamma och pappa förstår inte vad jag babblar om för nåt, men det gör inte så mycket egentligen. Jag har bara så himla mycket att säga när jag hänger här i gungan. Åh, hoppas David och Simon glömmer bort sin gunga så jag kan hänga här för alltid.