Lite gott ändå.

"Titta Max vad vi har köpt" sa mamma imorse. Och så gav hon mig en gul pinne med nåt vitt på. Jag är ju van vid lite större och roligare presenter numera, så jag tyckte inte den var så himla märkvärdig. Men jag stoppade genast in den i munnen såklart, för det gör jag ju med allt. Det smakade konstigt. Jättekonstigt. Och starkt. Men lite gott ändå på nåt sätt... Sen tog mamma tag i pinnen och så började hon började putsa mina små pyttetänder, med det vita. Vad gör hon? tänkte jag. Inte nog med att det är jobbigt att få tänder. Nu ska dom tydligen putsas också! Men det var rätt skönt måste jag erkänna. Jag försökte lite själv sen, men det var inte så lätt som det såg ut. Håhåjaja, tänk va mycket konstigt man ska behöva lära sig...