Nu gör jag som jag vill.

Ibland (eller rätt så ofta) så har jag varit ganska så arg så arg när vi äter. Ganska så mycket arg. Jag tycker helt enkelt att det går på tok för sakta för mamma och pappa att skyffla in maten i min mun. Dom sitter där och pratar och bryr sig bara om sin egen mat. Typ. Men nu har dom äntligen kommit på hur vi ska lösa problemet. Jag äter själv! Åh att det skulle ta så lång tid att fatta det. Nu kan jag göra precis som jag vill, äta precis så fort jag vill och slänga ner så mycket jag vill på golvet. Det enda svåra är skeden. Skeden vill liksom inte riktigt få upp maten och sen hitta in i min mun. Så det blir ju att man använder händerna en del. Och när inte det heller fungerar (eller om jag "råkar" kasta iväg skeden) , då är det bara att vända på tallriken och hälla i sig det sista!