Snöänglar? Nej tack.

Alltså, den där lilla snön som kom igår var ju bara löjlig. Det var ju idag som var stora snö-dagen! Hela dagen har det snöat. Så nu ser man inte vår gräsmatta längre... Idag hade mamma också lite mer tid att gå ut och leka i snön med mig, så det gjorde vi. Det var roligt att bara sitta och titta på all snö. Och så gjorde mamma små bollar av snön som hon kastade upp i luften. Det var festligt. Sen tyckte mamma att vi skulle göra nåt som hette snöänglar. Det tyckte inte jag. Det var ju jätteläskigt att ligga ner på rygg när det snöade, man fick ju snöflingor i ögonen. Skitsur blev jag. Jag har förresten blivit skitsur en gång till idag. För idag när vi var på bvc och jag hade vägt och mätt mig 9245 gram, 71 cm), så fick jag två sprutor i benen. Igen! Och den här gången gjorde det mycket ondare. Så jag skrek och skrek och skrek. Länge skrek jag. Alltså, egentligen var det inte så länge... men det var länge för att vara mig! Jag kramade mamma hårt en stund och då gick det nästan över. Fast jag var ändå lite sur på henne som låtit det göra så ont. När vi kom hem delade vi på en banan, mamma och jag. Så nu är hon förlåten. I och för sig fick mamma mycket mer banan än mig, men jag orkar inte tjafsa om det.