måndag 21 september 2009

It´s my party

Åh va roligt jag hade igår! Jag älskar ju att träffa massa människor och igår var det verkligen smockat med folk här. Fast egentligen var dom inte precis här, utan i en lokal en pytteliten bit bort. Hursomhelst så var dom alla här för att fira mig och att jag fått ett så bra namn. En del som var här kände jag igen, typ faster (bilden), moster, mormor, morfar, farmor, farfar, Alma och Tilda och några till. Men några hade jag aldrig träffat, till exempel min farfars bror och hans familj som åkt över halva Sverige för att komma hit. Det är inte klokt vilken tur jag har som har så bra släktingar!

Först åt vi (fast jag åt senare med mamma såklart). Det var som jag misstänkte, det var dom där grejerna som jag sett mamma, pappa och mormor göra i helgen som var maten. Och så åt dom nåt som hette ostkaka också. Lät läskigt. Men det var grädde till i alla fall och det ser ju ungefär ut som min mat. Nu har vi fullt av nåt som kallas "rester" här hemma. Men tydligen är rester nånting bra, mamma och pappa gillar rester. Att några av min gammelmormors rosenbröd blev över verkar till exempel vara ren lycka för mamma. Tror hon har ätit fem stycken idag.

Och så hade alla med sig presenter. Och även om det var mamma och pappa som öppnade paketen, så var ALLA presenterna till mig. Vet inte hur många det var. Men jag har förstått att tusen är många, så det var nog tusen. Jag fick fina tavlor, en cd med barnsånger, en tallrik och mugg med Mumin på, fina bestick med nallar på, ett halsband och så kläder som det står "Lilla grodan" på, vilket ju är bra eftersom mamma och pappa kallar mig "Lilla grodan" ibland. Och mycket mer.

Mamma och pappa läste också en fin dikt för mig. Det var en text skriven av Peter LeMarc. Jag tror att det är han den där smått deprimerade, flintskallige mannen som mamma och pappa brukar lyssna på. Men den här dikten, som egentligen var en sångtext och som hette "Handens fem fingrar", hade Peter lyckats med mycket bra måste jag säga. Pappa berättade också att min moster Rebecca nu är min fadder, han förklarade varför jag heter Digas i tredjenamn och så var han lite allmänt pinsam och berättade till exempel att det var exakt ett år sen jag blev till. Huuu, kan bli en jobbig uppväxt det här...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar