Den som väntar på nåt gott...

Usch, idag har vi bara irrat runt, mamma och jag. Vi har varit på mödravårdscentralen, på Maxi och på stan. Allting tog jäääättelång tid och inget av det var alls kul (fast jag var snäll och skrek nästan inget alls). Men nu är vi hemma igen, alla har fått mat i sig och det är lugnt och skönt. Och det är nu det bästa börjar, det är nu pappa har bustid med mig i soffan! Som jag har längtat! Bustid betyder att pappa har mig i knät och gör sånt som får mig att skratta. Han pratar med rolig röst, pruttar med munnen, kittlar mig, sjunger och en massa annat kul. Love it! Men snart ska vi sova. Natten till idag sov jag sex timmar i sträck. Jag vet inte riktigt hur länge det är, men mamma tycker i alla fall det va helt fantastiskt. Vi får väl se om hon är lika glad imorn. Godnatt.